Har ni sett "ett kilo mjöl" med Grotesco?




Exakt det där hände mig i Nordstan igår!


Jag var på väg till Hemköp för att handla lite mat. Alldeles utanför Hemköp hade de riggat upp ett par stånd där de stod och sålde kiwi.
5 gula kiwis eller 7-8 (minnet sviker) gröna kiwis för 20 kr.


Jag råkar älska gul kiwi.

Grön kiwi är ju också rätt gott, men det är ju ett lotteri det där. Rätt vad det är så får man en utav de där superextramegasura kiwisarna.



Sånt slipper man med gul kiwi. ^^ Tror jag.


Hur som helst, jag bestämde mig för att slå till. 5 gula kiwis för 20 kr, tack!

Det var då det hände.


Onekligen generöst.

Jag var väl kanske inte helt oskyldig jag heller. Hon frågade faktiskt om jag ville ha ballonger. Så jag kunde sagt nej. Men vem säger nej till ballonger? :)

Vi har ätit 4 av kiwisarna och har ännu inte behövt diska någon kiwisked. Vi kommer aldrig behöva diska nån kiwisked. Vi har skitmånga.


Nu har jag egentligen bara ett enda problem...

Vilken tatuering ska jag ha?


Och kanske viktigast av allt; vilken ska Edvin ha?

Jag tror att ballerinakiwin skulle få Edvin att se ganska badass ut. Jag ska tipsa honom om det.

Klockan är 02:17. Mitt i natten.

Råttorna har just varit in i sovrummet och väckt oss.

Det är såhär, va... Råttorna är julentusiaster. Jul- och adventsentusiaster. Advent är nästan lika kul som jul i deras värld, för på advent får man adventsfika.

Så de, och deras entusiasm, pallrade sig in i vårt sovrum, och...


De hade visst bestämt sig för att advent skulle firas rodentligt (jag låter det skrivfelet stå kvar, för det passar ju) i år.
Och blandade ihop det med Lucia. Och påsk. Och vägrade sluta sjunga förrän de fick varsin bit pepparkaka.


De fortsatte sedan med ringdans i sängen och det är därför vi är vakna nu.
Vi hoppas få tillbaka sängen snart (är det nån som vet hur länge en råtta går på 4 gram pepparkaka?).



När vi fått lite sömn planerar vi att dra igång en lite kurs här i Flufflyan angående det här med julfirande.
Marsvinen får nog också vara med i förebyggande syfte. Man vet ju aldrig...


Hoppas att ni får en trevlig advent! :)

Har ni hört om "No shave november"?

Jag hade bara hört lite grann om det. Nån enstaka statusuppdatering på facebook sådär.


Vad jag förstår handlar det från början om att män ska låta sitt skägg växa under hela november för att sen ställa upp i en skäggtävling.

Så kan man ju göra det utan att ställa upp i tävlingen också, bara som en kul grej.

Men tjejer har också börjat tycka att det är en käck idé (Fast utan skäggtävlingen då. Jag tror tjejer annars hade varit i underläge där).


Så den korta versionen lyder såhär: folk rakar sig inte i november.



Det här var ingenting jag hade funderat särskilt mycket på. Brukar inte bry mig jättemycket om kampanjer och sånt som sprids via sociala medier.


(med undantag för bröstcancerfondens jippon med superhemliga kryptiska statusuppdateringar enbart för kvinnor (män får också bröstcancer. Ca 40 st om året i sverige, faktiskt) som är så hemliga att ingen ens kan berätta att det handlar om bröstcancer.  Där bryr jag mig.  Fast jag blir mest bara ledsen när jag ser det.  Skulle kunna skriva ett helt inlägg om bröstcancerfondens kampanjer...  Jag kan bara hoppas att de drar in sjukt mycket pengar genom allt det där, för annars ser inte jag hur det ska kunna vara värt det...)

(Missförstå mig rätt: Jag tycker att bröstcancerfonden är jättebra. Liksom alla andra fonder mot sjukdomar. Det är bara vissa av bröstcancerfondens kampanjer som jag har lite svårt att se seriöst på. Det handlar ju inte om sjukdomen längre...)


Men när det gäller just "no shave november" blev jag liksom tvungen att få upp ögonen.

Pär har nämligen gått med i det där.

När jag kom hem idag fick jag se det här:


...Jamen förstår ni inte? Betyder det här att Pär rakar sig i vanliga fall?!

Det känns som att jag blivit förd bakom ljuset. Lurad, liksom.

Jag antar att jag trodde att han inte rakade sig, helt enkelt.
Jag menar... han är den fluffigaste fluffen i flufflyan. Han försöker brotta ned mig varje gång jag ska till frisören för att klippning är, som han uttrycker det, "ett brott mot fluffpakten".

Och den här killen har alltså rakat sig varenda dag i över 5 år!


Jag var riktigt upprörd faktiskt. Ända tills jag såg...


...och nu bryr jag mig bara inte. Jag orkar inte.

Plötsligt har jag fått halva personalstyrkan på Tomteland som husdjur. Men det är lugnt. Det är ju inte konstigt alls...

Bara några dagar kvar på november. Sen ryker skäggen.




Har ni tänkt på att det är första advent redan nu på söndag, förresten?
Helt sjukt.


(arkivbild från förra året. ^^ vi har inte tjuvstartat. Jag lovar.)





Sist, men inte minst, vill jag passa på att skicka världens största kram från oss allihop till Emma, Alice, Jennifer och Andreas. Vi tänker på er.

Idag tänkte jag att vi kunde publicera ett...


:)

Ni känner ju till alla djuren i bloggen ganska väl vid det här laget. Men det finns ju fortfarande så mycket om dem som ni inte vet!
Och ni ÄR ju nyfikna på små gnagares liv och förflutna. :) Vem är inte det?

Så jag tänkte att alla djuren ska få några minuter i rampljuset så att de kan berätta lite mer om sig själva. ^^

Och först ut är alltså Pär.



--------------------------------------------------------------------------



Exklusivt fluff-reportage

Vem är egentligen Pär?




Jag har stämt träff med Pär hemma i hans eget vardagsrum en solig höstdag i Göteborg.
Jag har precis kommit hem från skolan och är lite sen.

När jag anländer till marsvinsburen sitter Pär redan och väntar. Han tvinnar uttråkat de gyllengula lockarna mellan fingrarna och tittar upp när jag knackar på.

"Jaha ja, det passar att komma nu!", hinner han kläcka ur sig innan han ser att jag har en stor näve försoningspersilja i handen.

Pär är nöjd.

Jag är nöjd.

Intervjun kan börja.




Pär berättar att han föddes den 16:e april år 2006 som "Kristallens Cyril". Ett spiffigt namn på ett spiffigt marsvin. När han kom till mig var han mest känd som "Pelle". Och sen bara blev det att vi kallade honom Pär.

Han bodde först hemma hos en tjej i Borlänge med sin kompis, men när hans kompis gick bort var Pär tvungen att flytta för att inte bli ensamt marsvin.

Så Pär packade sina väskor och flyttade hem till mig och Jammy (detta var långt innan vi flyttade till Göteborg och installerade oss i Flufflyan).

(ganska orelaterad arkivbild. Jag kan inte minnas att han hade den hatten på riktigt när han kom till oss)


Jammy, som nyss hade förlorat sin kompis Müssli, och Pär kom bra överens.

Jag vill ju minnas att Pär i princip blev Jammys lilla hund; följde efter honom vart han än gick. Och lade sig Jammy i det lilla trähuset för att sova så lade sig Pär ner alldeles utanför dörren.

Pär däremot hävdar att jag bara har dåligt minne.



Vad jag däremot vet, och som Pär vid tillfället för intervjun också medgav var sant, är att Pär, under den tid jag känt honom, gått igenom tre stadier.


Först i början genomgick han ett stadie som vi blev att kalla för "spökåldern".

Han var rädd för allt. Allt. Utom Jammy.

Och Jammy, som aldrig varit rädd för nånting, fick således agera trygghet åt den nya lilla klängväxten vid namn Pär.




Sen kom stadie två.

Pär hade vuxit till sig lite och morskat upp sig.


Det enda Pär var intresserad utav var att bossa över Jammy.

Det enda Jammy var intresserad utav var att sova och skita i att Pär försökte bossa över honom.

Det var en jobbig tid för alla inblandade. ^^;





Och så har vi tredje stadiet, där han är idag.


Majestätisk. Lite fåfäng. Vis. Och otroligt självsäker.

Försöker man sära på Pär och Snöff nån gång när de sitter och tjafsar så är det Snöff som springer därifrån. Pär sitter kvar med högt huvud och vad som kan tolkas som ett litet leende: "Jag vann igen".


Vilken personlighetsresa, va? ^^ Inte illa för en så liten kille.


Som avslutning på intervjun ställde jag ett par snabba frågor till Pär. Och här får ni svaren!


Favoritmat: "Gräs. Och därefter persilja."
Favoritgodis i tv-soffan: "Ärtplattor"
Favoritfilm: "Sleepless in Seattle"
Favoritartist: "Babsan och Eric Saade"
Favoritkändis: "Maria Montazami"
Politisk åsikt: "Vad som helst utom Golbaterna"
Annan åsikt: "Ditt hår ser slitet ut. Du vet väl att jag är hobbyfrisör?"


Ja...
Jag hoppas att ni känner att ni lärt känna Pär ännu lite bättre nu. :)

Ett porträtt utav någon av de andra gnagarna kommer tids nog. ^^ Få se vem av kändisgnagarna bollen landar hos nästa gång.

Idag hade jag en stund över, så jag och Edvin passade på att spela lite Magic!

Det där kortspelet, ni vet.

Där man låtsas vara en trollkarl och kastar trollformler och magiska varelser på varandra.



Hur som helst, Smulan kunde liksom inte låta bli att lägga sig i.


Ända sedan jag anställde henne som wordfeudmentor har hon trängt sig på och väglett mig genom praktiskt taget alla spel. Och även vardagliga situationer.

Jag litar inte alltid på hennes råd...




...men i spel brukar det faktiskt gå rätt bra! Hon klarar allt från wordfeud till "hoppa hage" och resident evil.


Så jag gav henne en chans att vägleda mig till ära och evig berömmelse idag i magic-matchen mot Edvin.


Men det gick inte så bra.
Jag förlorade mot Edvin. För typ... andra gången någonsin.

Smulan är härmed degraderad till enbart wordfeudmentor. Lite för att hon fick mig att förlora, men kanske mest för att hon snöt sig i korten efteråt.



Jag behöver ett trollkarlsnamn förresten! Har ni något förslag?

Edvin har nämligen ett jättetufft trollkarlsnamn. "Bazinga". Jag behöver ett som är ÄNNU coolare!

Hjälp, snälla läsare! Hjälp!

Hej! :)

Som ni kanske har märkt är bloggen lite inaktiv nu igen. Dagarna räcker helt enkelt inte till.


Jag hinner precis med att vakna, gå till skolan, komma hem från skolan, plugga och sen sova.

Ibland hinner jag inte ens med allt plugg som ska göras. Och hade inte Edvin varit en ängel och lagat mat åt mig hade jag säkert inte hunnit med mat heller. ^^;


Det är en tung labbvecka nu. Bara labbar hela veckan. Varje labb är från kl. 8 till klockan 17. Och inför och efter varje labb är det många timmars jobb som ska göras.


Och så är man lite lagomt dåsig ibland när man kommer hem ifrån labbarna också. :P
Det är organisk kemi vi labbar med nu, så mycket av det vi använder gör en ganska dåsig om man råkar andas in för mycket.
Och imorgon ska vi labba med vår första kemikalie som är dödlig vid inandning. (håller tummarna för att folk är lite försiktigare med kemikalierna imorgon då. ^^; Igår var det lite si och så med det.)




Smulan har börjat nysa igen, förresten. Och så piper det lite ibland när hon andas.
Vi och veterinären tror att det kan vara mykoplasma igen, och sånt behöver man ju medicinera mot.


Fast nu är det ju så att Smulan inte gillar medicin, så det är klaaart att vi inte kan tvinga i henne nåt sånt!


Apropå absolut ingenting så fick hon ett brev på posten nyligen.


Sylt!
Som Smulan tycker så mycket om.


En riktig höjdare, tycker Smulan.


Ombudet har faktiskt varit här flera gånger redan. Och Smulan har ätit upp varje gång!



Och helt orelaterat kommer nu en topp-3-lista över världens mest lättlurade djur:

1. Råtta
2. Guldfisk
3. Småbarn



Nej, godnatt hörni. ^^
Ska upp kl. 06.00 imorgon och hantera livsfarliga kemikalier. :P

(Nervös? Jag? Ja, jo, igår höll en tjej upp en bägare med kemikalier alldeles under näsan på mig och bad mig titta på den. Märkligt kan tyckas, då dessa kemikalier egentligen inte får vistas utanför dragskåpen, än mindre under min näsa. ^^; Hääääää.....)

Hej på er!

Sitter instängd i sovrummet och bloggar idag.

Lite för att vi har soffsurfarbesök här. Två tjejer från Skottland, och de ligger och sover i vardagsrummet.

Men kanske mest för att inte Smulan ska få tag i mig.


Har gjort mitt bästa för att hålla mig undan idag. Hon lite grinig över vad jag skrev igår.




Jag kan till viss del förstå henne. Telefonen har gått varm idag.


Att Fluffgänget-Smulan skaffat pojkvän är en stor grej. Kvällstidningar och tv-kanaler har ringt konstant sedan 7-tiden imorse.

Och Smulan vågar inte låta någon annan svara (inte sedan Golbat "råkade" berätta för en journalist att Smulan och hennes nya pojkvän kallar varandra för "Snuttifnutten" när de pratar med varandra), så hon har fått lov att ta alla samtal själv.


Hon har haft en hård dag. Och jag kan se hur det skulle kunna vara mitt fel.

Och även om hon mjuknade lite efter att ha fått lite skotsk pastagratäng i magen så tror jag att jag håller mig utom synhåll ett par dygn till. Bara tills det slutat ringa.

Man vet aldrig vad den där Smulan kan ta sig till. :S



Nu måste jag sluta blogga.
Det krafsar aggressivt på sovrumsdörren. Det är säkert den där nya skolboken jag beställde som äntligen har kommit. ^^
Bäst att jag går och öppnar.

Nej, jag tänkte väl det...

Jag gav ju råttorna lösenordet till bloggen igår i hopp om att de skulle blogga, men de latmaskarna ligger bara och sover.



Så jag tänkte att jag skulle avslöja lite smaskigt skvaller. ^^

Smulan har en pojkvän.

Jo, det är sant! Sjunga kan han också.

Lyckades faktiskt filma honom, så här kan ni få se:

Vilken kille, va!

Smulan vill egentligen inte att det ska läcka ut, men ligger man och sover på arbetstid kan det lätt gå såhär. ^^
Han har faktiskt bott här i nästan en vecka nu. Han liftade hit med råttmormor och råttgammelmormor.



Ha det bra alla läsare, nu sticker vi iväg på konsert! ^^ Bråttom!

Idag har jag haft säkerhetsförhör!

Ja, det är ju en ny kemikurs som startat nu.

Organisk kemi.

Och inför varje kemikurs har vi ett förhör på säkerhetsföreskrifter om labbsalar, olyckshantering och hantering av kemikalier.

Jag vet inte ännu hur det gick, men Smulan hjälpte mig plugga hela dagen igår, så det ska nog ha gått bra. :)




Imorgon ska vi på konsert!

Euskefeurat spelar i Kungsbacka och vi fick varsin biljett dit av Edvins familj när Edvin fyllde år. :)
Det är några fler vi känner som ska dit också, så eventuellt samlas vi lite innan och lagar lite mat. Och så kommer vi hem rätt sent.
Blir nog kanske inte jättemycket tid över för bloggning imorgon alltså...

Om inte nån råtta kapar bloggen. Det är faktiskt dags att de tar lite mer ansvar här hemma och hjälper till med bloggandet.
Har gett dem mitt lösenord så får vi se om det händer nåt. :)



Jamen godnatt på er då, nösser. ^^




...Ja, och så var det ju alldeles för länge sedan jag utsatte er för tandbortsråttor sist!


Varsågoda. ^^

Jag tror att både Edvin och jag hade på känn att något inte stod rätt till när vi hittade den här lappen i postfacket tidigare idag.

Inte bara för att någon uppenbarligen violerat vår skriftliga önskan om "ingen reklam tack".

Nej.

Den här lappen gav en djupare och mer obestämd negativ känsla i maggropen.



Vi backar tillbaka bandet lite.

I helgen var ju råttmormor och råttgammelmormor här. Råttgammelmormor hade med sig en gammal skrivare som vi får ta över.
Så nu i morse installerade vi den, och den funkar kanonbra! (den skarpögde tycker sig finna produktplacering i föregående mening. ^^)

Sedan var det dags att åka till skolan.



Väl hemma igen fann vi lappen i postfacket. Vi hade Smulans förra affärsidé, solariet, i färskt minne så vi skyndade oss upp till lägenheten.

Och tur var väl det.

Uppe i Flufflyan höll Smulans första kund just på att göra sig redo.


Smulan hade en teori om att det skulle låta bättre i reklambladet om hon kunde skriva till att metoden testats med djurförsök.

Jag har en teori om att vi måste se över låset till råttburen.



Sladden till skrivaren ligger nu i det råttsäkra kassaskåpet (tillsammans med brödrosten, borrmaskinen, vaxremsorna och annat de lyckats missbruka).


Och Golbat får inte skaffa någon tatuering förrän hon är 18!

Hej på er, alla mina små nösser! ^^

Nu är mastodonttentan över. Så nu har jag tid att blogga igen. :) Efter ett rekordlångt uppehåll..



Vi hade besök i helgen. ^^ Råttmormor och råttgammelmormor var här.

Det var jätteskoj. ^^ Det är ju så sällan under terminerna som man får tillfälle att umgås med familj och släkt.
Men nu under helgen har vi umgåtts ordentligt!

Ja, alltså... vi har inte spelat wordfeud hela tiden. Men så fort råttgammelmormor lämnade rummet för att göra något så åkte mobilerna upp.

(Är vi störda, mamma?)

Men vi spelade ju åtminstone med varandra! ^^




Smulan tyckte mycket om besöket. För första gången på jättelänge lyckades hon övertala någon (råttmormor) att transportera henne till sovrummet och låta henne väcka mig.

Smulan älskar att väcka folk. Det är hennes favorithobby i hela världen.

Oturligt nog var jag redan uppe och klädd när Smulpatrullen anlände för att väcka mig... Så det var ju bara att gå och lägga sig igen.

Smulans önskan är allas lag.

Hon är gullig, Smulan.

Och dyr.

Räkningen på väckningen gick på 200 kr och en makaron. Hon är hård i affärer.





Ja, och så fick jag prova bakad potatis för första gången. ^^

Det visade sig dock att man kan vara dålig på att äta bakad potatis. Alltså, inte bara dålig, utan patologiskt oskicklig.

Såhär ska det visst se ut när man är klar:



Såhär såg min ut:

Det blev en pöl, liksom.

Inte helt estetiskt tilltalande.

Jag ska öva på fler bakade potatisar framöver. ^^ En vacker dag ska jag göra er alla stolta och förbluffade! :D



Tack råttmormor och råttgammelmormor för en trevlig helg! ^^