Snöff
Hej..
Jag vet att jag lovade er att blogga igen i måndags kväll. Och det är fredag nu.
Ni får ursäkta.
Saker och ting bara fortsätter att suga här hos oss, och jag hade verkligen hoppats att vi skulle slippa fler såna här inlägg på ett par år... Men...
I lördags dog vår fina Snöff.
Och jag kan fortfarande inte förstå det. Alls.
Han var i sitt livs form. Det aktivaste marsvinet jag någonsin haft. Han bara fortsatte att förbluffa mig över vad marsvin faktiskt är fysiskt kapabla till...
I fredags hann jag hem en sväng innan det var dags att åka till tågstationen. Och när jag hade bråttom att ge mig av hemifrån såg jag att Snöff satt ihopkurad och det rann ur nosen på honom.
Jag kastade mig på telefonen och ringde veterinären. Det lät som förkylning, men veterinären tyckte att vi skulle komma in med honom för säkerhets skull. Jag skyndade iväg till mitt tåg och Edvin tog Snöff till veterinären samma kväll.
Veterinären misstänkte lungödem, men kunde inte hitta något hjärtfel som skulle kunna ha orsakat det. Så Snöff fick med sig antibiotika hem mot eventuell luftvägsinfektion som han skulle äta i fem dagar.
Men redan nästa dag var han mycket sämre, och han dog i Edvins knä medan jag och Edvin pratade om honom i telefon.
Det var förmodligen lungödem. Allt gick så snabbt. Men jag har fortfarande svårt att smälta att Snöff, inte ens två år gammal och en riktig liten atlet, skulle ha haft ett hjärtfel så allvarligt att det orsakat detta...
Kommer verkligen sakna min lilla fluffiga övervakare som alltid berättade för mig när jag förde för mycket oväsen eller när det var dags att resa sig och hämta hårdbröd åt honom.
Större personlighet och mer attityd är det svårt att få plats med i ett så litet djur...
♥
Hade verkligen inte en tanke på att Snöff kunde ryckas ifrån oss än på många år...
Jag vet att jag lovade er att blogga igen i måndags kväll. Och det är fredag nu.
Ni får ursäkta.
Saker och ting bara fortsätter att suga här hos oss, och jag hade verkligen hoppats att vi skulle slippa fler såna här inlägg på ett par år... Men...
I lördags dog vår fina Snöff.
Och jag kan fortfarande inte förstå det. Alls.
Han var i sitt livs form. Det aktivaste marsvinet jag någonsin haft. Han bara fortsatte att förbluffa mig över vad marsvin faktiskt är fysiskt kapabla till...
I fredags hann jag hem en sväng innan det var dags att åka till tågstationen. Och när jag hade bråttom att ge mig av hemifrån såg jag att Snöff satt ihopkurad och det rann ur nosen på honom.
Jag kastade mig på telefonen och ringde veterinären. Det lät som förkylning, men veterinären tyckte att vi skulle komma in med honom för säkerhets skull. Jag skyndade iväg till mitt tåg och Edvin tog Snöff till veterinären samma kväll.
Veterinären misstänkte lungödem, men kunde inte hitta något hjärtfel som skulle kunna ha orsakat det. Så Snöff fick med sig antibiotika hem mot eventuell luftvägsinfektion som han skulle äta i fem dagar.
Men redan nästa dag var han mycket sämre, och han dog i Edvins knä medan jag och Edvin pratade om honom i telefon.
Det var förmodligen lungödem. Allt gick så snabbt. Men jag har fortfarande svårt att smälta att Snöff, inte ens två år gammal och en riktig liten atlet, skulle ha haft ett hjärtfel så allvarligt att det orsakat detta...
Kommer verkligen sakna min lilla fluffiga övervakare som alltid berättade för mig när jag förde för mycket oväsen eller när det var dags att resa sig och hämta hårdbröd åt honom.
Större personlighet och mer attityd är det svårt att få plats med i ett så litet djur...
♥
Hade verkligen inte en tanke på att Snöff kunde ryckas ifrån oss än på många år...
Stress
Hej på er!
Ledsen för dålig uppdatering. Hade tänkt att jag skulle komma igång med bloggen ordentligt nu, men det får nog vänta tills på måndag.
Har tenta i övermorgon, och det är en kamp mot klockan för att hinna lära sig så mycket som möjligt.
Sen åker jag direkt från tentan till Dalarna och tar inte med mig datorn då det blir mycket packning ändå och jag ska flyga tillbaka till Göteborg. I helgen blir det nog fullt upp ändå för att hinna umgås med alla.
Efter flyget tillbaka på måndag morgon bär det av direkt till skolan igen med all packning, och...
Ja, ni får ursäkta så ses vi igen på måndag kväll helt enkelt. ^^;
Trevlig vecka, och trevlig helg på er!
Har inte tid att rita nåt eget idag heller, så slänger in lite tenta-humor som jag hittade på themetapicture.com
Ha det så bra, hörni. ^^
Ledsen för dålig uppdatering. Hade tänkt att jag skulle komma igång med bloggen ordentligt nu, men det får nog vänta tills på måndag.
Har tenta i övermorgon, och det är en kamp mot klockan för att hinna lära sig så mycket som möjligt.
Sen åker jag direkt från tentan till Dalarna och tar inte med mig datorn då det blir mycket packning ändå och jag ska flyga tillbaka till Göteborg. I helgen blir det nog fullt upp ändå för att hinna umgås med alla.
Efter flyget tillbaka på måndag morgon bär det av direkt till skolan igen med all packning, och...
Ja, ni får ursäkta så ses vi igen på måndag kväll helt enkelt. ^^;
Trevlig vecka, och trevlig helg på er!
Har inte tid att rita nåt eget idag heller, så slänger in lite tenta-humor som jag hittade på themetapicture.com
Ha det så bra, hörni. ^^
23, 23, 23, 23, 23, 23...
Hej på er!
Igår fyllde Fluffhövdingen 23 år. Och det är lika bra att jag övar på att skriva det.
23, 23, 23, 23, 23.
Jag har nämligen börjat glömma hur gammal jag är när folk frågar.
Var på en fest med massa Michael Jackson fans förra året. Och så fick jag frågan hur gammal jag var.
Fick stå och fundera och räkna efter ganska länge. Tillräckligt länge för att vem som helst skulle misstänka att jag står och tänker ljuga om min ålder, fast på ett sensationellt klumpigt sätt.
Efter ett tag kom jag fram till att jag måste vara 21, så det var vad jag sa.
Jag var 22.
Och jag var nykter.
Jag är alltid nykter. :P
Så jag tänkte att nu i år ska det inte bli några som helst fel! Ska banka in i hjärnan att det är 23 som gäller ett år framöver nu.
Ni som ringer mig eller träffar mig IRL, så att säga, kan ju fråga mig lite då och då hur gammal jag är. Så slipper ju jag vara en socialt tafatt pingvin nästa gång nån främling frågar.
Nåja, födelsedagen igår var kanonbra. ^^
Har fnuffiluriskt mycket att göra i skolan, så mesta delen av dagen gick åt till att göra skolarbete... :P
Men resten av dagen tillbringades bland annat i Slottsskogen med matsäck, varm dryck i en ny fin termos (tack Edvin! ^^) och ponnyhestar:
Och tåååårta. ^^
Rosa. Flüff-flüff!
(Innan du dömer mig, betänk att de hade rea på röd karamellfärg på Netto)
Det blev lite rosa grädde över efter tårtbaket i förrgår. Så det fick bli en rosa lasagne också.
Spiff.
Fick förutom termosen också två sittunderlägg (fotopicknickar i Slottsskogen ftw!), ett presentkort på bio (går ALLTID åt. ^^), ett medlemskap i Djurambulansen (rekommenderas till alla djurägare. Två gratis skjutsningar per år för medlemmar. Och så stödjer ni en god sak) och pengar (som också har en tendens att alltid gå åt ^^). :)
Och nästa helg åker jag hem till Dalarna och hälsar på och firar med familj och släkt. ^^
I övrigt är allt som vanligt i Flufflyan.
Snöff kör med oss. Pär är skitsnygg. Edvin och hans dragspel jobbar flitigt på att bli vräkta så fort jag lämnar lägenheten och jag är översvämmad av skoljobb. Tenta på fredag, presentation imorgon.
Marsinen håller nog på att ta över Flufflyan också.
Åtminstone Snöff.
Så fort vi träder ut ur sovrummet på morgnarna börjar vrålandet och kraven.
Han ska ha frukost. Genast.
Och när han sitter och äter sin första frukost ska han ha en till frukost. Genast.
Så fort man rör sig vid frukostbordet, och han blir påmind om att man är där, så börjat vrålandet. Skulle någon råka alstra ljud som är, eller påminner om, ljudet av hårdbröd så tystnar han inte på en kvart.
Pär är mer passivt invasiv.
Han är precis som vanligt. Gör allt precis som vanligt. Ser ut precis som vanligt.
Men man känner blickarna i nacken. Och man vet att snart är det Pär som skriver inköpslistor, har första tjing på fjärrkontrollen och bestämmer lektyren på toaletten.
Det känns som att vi börjar förlora kontrollen.
Men frukta icke, käre läsare!
Vi har alltid vårt hemliga vapen. Ett vapen som kan kuva vilket stridslystet marsvin som helst.
Ärtplattor.
Jag har skrivit om det förut.
Alla marsvin är beroende av ärtplattor.
Så länge vi har ärtplattor är vi säkra.
...vilket påminner mig... Vi måste köpa ärtplattor. :S
Igår fyllde Fluffhövdingen 23 år. Och det är lika bra att jag övar på att skriva det.
23, 23, 23, 23, 23.
Jag har nämligen börjat glömma hur gammal jag är när folk frågar.
Var på en fest med massa Michael Jackson fans förra året. Och så fick jag frågan hur gammal jag var.
Fick stå och fundera och räkna efter ganska länge. Tillräckligt länge för att vem som helst skulle misstänka att jag står och tänker ljuga om min ålder, fast på ett sensationellt klumpigt sätt.
Efter ett tag kom jag fram till att jag måste vara 21, så det var vad jag sa.
Jag var 22.
Och jag var nykter.
Jag är alltid nykter. :P
Så jag tänkte att nu i år ska det inte bli några som helst fel! Ska banka in i hjärnan att det är 23 som gäller ett år framöver nu.
Ni som ringer mig eller träffar mig IRL, så att säga, kan ju fråga mig lite då och då hur gammal jag är. Så slipper ju jag vara en socialt tafatt pingvin nästa gång nån främling frågar.
Nåja, födelsedagen igår var kanonbra. ^^
Har fnuffiluriskt mycket att göra i skolan, så mesta delen av dagen gick åt till att göra skolarbete... :P
Men resten av dagen tillbringades bland annat i Slottsskogen med matsäck, varm dryck i en ny fin termos (tack Edvin! ^^) och ponnyhestar:
Och tåååårta. ^^
Rosa. Flüff-flüff!
(Innan du dömer mig, betänk att de hade rea på röd karamellfärg på Netto)
Det blev lite rosa grädde över efter tårtbaket i förrgår. Så det fick bli en rosa lasagne också.
Spiff.
Fick förutom termosen också två sittunderlägg (fotopicknickar i Slottsskogen ftw!), ett presentkort på bio (går ALLTID åt. ^^), ett medlemskap i Djurambulansen (rekommenderas till alla djurägare. Två gratis skjutsningar per år för medlemmar. Och så stödjer ni en god sak) och pengar (som också har en tendens att alltid gå åt ^^). :)
Och nästa helg åker jag hem till Dalarna och hälsar på och firar med familj och släkt. ^^
I övrigt är allt som vanligt i Flufflyan.
Snöff kör med oss. Pär är skitsnygg. Edvin och hans dragspel jobbar flitigt på att bli vräkta så fort jag lämnar lägenheten och jag är översvämmad av skoljobb. Tenta på fredag, presentation imorgon.
Marsinen håller nog på att ta över Flufflyan också.
Åtminstone Snöff.
Så fort vi träder ut ur sovrummet på morgnarna börjar vrålandet och kraven.
Han ska ha frukost. Genast.
Och när han sitter och äter sin första frukost ska han ha en till frukost. Genast.
Så fort man rör sig vid frukostbordet, och han blir påmind om att man är där, så börjat vrålandet. Skulle någon råka alstra ljud som är, eller påminner om, ljudet av hårdbröd så tystnar han inte på en kvart.
Pär är mer passivt invasiv.
Han är precis som vanligt. Gör allt precis som vanligt. Ser ut precis som vanligt.
Men man känner blickarna i nacken. Och man vet att snart är det Pär som skriver inköpslistor, har första tjing på fjärrkontrollen och bestämmer lektyren på toaletten.
Det känns som att vi börjar förlora kontrollen.
Men frukta icke, käre läsare!
Vi har alltid vårt hemliga vapen. Ett vapen som kan kuva vilket stridslystet marsvin som helst.
Ärtplattor.
Jag har skrivit om det förut.
Alla marsvin är beroende av ärtplattor.
Så länge vi har ärtplattor är vi säkra.
...vilket påminner mig... Vi måste köpa ärtplattor. :S
Första bilderna
Nu är även råtta nr 2 bestämd. :)
Det blev inte den chokladfärgade som vi först hade hoppats på, men en precis lika underbar rexad helsvart liten tjej. :)
Har två bilder på dem som jag tänkte att ni skulle få se. ^^ Bilderna är inte mina, utan tillhör uppfödaren, Åsa Palm (länk till hennes hemsida).
Här är tjejen som var med i tecknad form igår:
Och här är den rexade tjejen som blev bestämd idag:
Nu gäller det bara att vänta tills de är flyttklara. :) Vore inte helt fel att kunna snabbspola fram ett par veckor, känner jag. ^^
Nej. Nu har jag lite skoljobb att göra såhär på kvällskvisten.
Men för er som känner att ni inte fått nog av bilder på djur för dagen finns den här sidan:
http://www.littlefriendsphoto.com/index2.php#/gallery1/1/
Där finns fullt med undervattensbilder på hundar som dyker efter bollar!
Till exempel den här:
:)
Det blev inte den chokladfärgade som vi först hade hoppats på, men en precis lika underbar rexad helsvart liten tjej. :)
Har två bilder på dem som jag tänkte att ni skulle få se. ^^ Bilderna är inte mina, utan tillhör uppfödaren, Åsa Palm (länk till hennes hemsida).
Här är tjejen som var med i tecknad form igår:
Och här är den rexade tjejen som blev bestämd idag:
Nu gäller det bara att vänta tills de är flyttklara. :) Vore inte helt fel att kunna snabbspola fram ett par veckor, känner jag. ^^
Nej. Nu har jag lite skoljobb att göra såhär på kvällskvisten.
Men för er som känner att ni inte fått nog av bilder på djur för dagen finns den här sidan:
http://www.littlefriendsphoto.com/index2.php#/gallery1/1/
Där finns fullt med undervattensbilder på hundar som dyker efter bollar!
Till exempel den här:
:)
Råttyngel, sirap och falu rågrut
Hej!
Nu har vi fått bestämma en utav småpottorna som ska flytta hit och vända upp- och ned på Flufflyan. :)
Nåt sånthär blir det:
Den andra är inte helt bestämd ännu.
Vi har sett ut en, men det är en annan som funderar på just henne också.
Men om den personen tackar nej så kommer hon hit. ^^ Annars blir det en annan utav de små sötnösserna ur samma kull.
Sen har jag en fråga...
Ja, alltså...
Jag har ett flertal gånger kommit på Eddecooling med att gå raka vägen till skafferiet, ta ett par nötter, stoppa dem i munnen, börja tugga, och sedan...
Ja, alltså, han dricker sirap. Och sen tuggar han nötterna tillsammans med sirapen. Hur normalt?!
Eddecooling själv gick just förbi och ville att jag skulle inflika att det faktiskt är väldans gott, och att ni läsare gärna får prova. Och tacka honom senare.
Men... Pja... det är väl knappast det märkligaste som hänt i Flufflyan under de senaste dagarna.
Det märkligaste var kanske när Snöff bestämde sig för att en bit Falu Rågrut var värd besväret att genomföra marsvinsvärldens mest riskfyllda räddningsoperation.
Den hade trillat ned mellan burkanten och trähuset i buren, va... Och Snöff gör såhär:
På riktigt.
Har aldrig sett ett marsvin genomföra något liknande.
Till på köpet ser det ut som att han fastnat.
Jag blir livrädd och slänger mig upp ur soffan, och mikrosekunden senare tappar Snöff greppet med bakfötterna och dimper ner i det trånga utrymmet bakom huset.
Upp- och ned.
Edvin kommer in i rummet och funderar vad sjutton jag skriker över.
Men innan nån av oss hinner ingripa för att rädda Snöff hoppar han smidigt som en katt upp därifrån med brödbiten i munnen. Sen sätter han sig och tuggar på den i godan ro, lätt irriterad över uppståndelsen utanför buren.
Ni som har råttor, katter, småbröder i övre tonåren och andra lite mer atletiska husdjur sitter säkert och funderar vad sjutton grejen är med allt det där.
Men det ni behöver veta om marsvin är att de har ungefär samma vighet och rörelseschema som en sån där självgående dammsugare.
Gång på gång finner jag behov av att omvärdera min ganska medeltida syn på marsvin i och med Snöff.
Är marsvin egentligen ganska atletiska? Är de faktiskt också förhållandevis smidiga?
Eller är Snöff ett undantagsfall? Har allt det här i grund och botten att göra med Snöffs mystiska förflutna som hemlig KGB-agent under namnet "Gazpacho"?
Nu har vi fått bestämma en utav småpottorna som ska flytta hit och vända upp- och ned på Flufflyan. :)
Nåt sånthär blir det:
Den andra är inte helt bestämd ännu.
Vi har sett ut en, men det är en annan som funderar på just henne också.
Men om den personen tackar nej så kommer hon hit. ^^ Annars blir det en annan utav de små sötnösserna ur samma kull.
Sen har jag en fråga...
Ja, alltså...
Jag har ett flertal gånger kommit på Eddecooling med att gå raka vägen till skafferiet, ta ett par nötter, stoppa dem i munnen, börja tugga, och sedan...
Ja, alltså, han dricker sirap. Och sen tuggar han nötterna tillsammans med sirapen. Hur normalt?!
Eddecooling själv gick just förbi och ville att jag skulle inflika att det faktiskt är väldans gott, och att ni läsare gärna får prova. Och tacka honom senare.
Men... Pja... det är väl knappast det märkligaste som hänt i Flufflyan under de senaste dagarna.
Det märkligaste var kanske när Snöff bestämde sig för att en bit Falu Rågrut var värd besväret att genomföra marsvinsvärldens mest riskfyllda räddningsoperation.
Den hade trillat ned mellan burkanten och trähuset i buren, va... Och Snöff gör såhär:
På riktigt.
Har aldrig sett ett marsvin genomföra något liknande.
Till på köpet ser det ut som att han fastnat.
Jag blir livrädd och slänger mig upp ur soffan, och mikrosekunden senare tappar Snöff greppet med bakfötterna och dimper ner i det trånga utrymmet bakom huset.
Upp- och ned.
Edvin kommer in i rummet och funderar vad sjutton jag skriker över.
Men innan nån av oss hinner ingripa för att rädda Snöff hoppar han smidigt som en katt upp därifrån med brödbiten i munnen. Sen sätter han sig och tuggar på den i godan ro, lätt irriterad över uppståndelsen utanför buren.
Ni som har råttor, katter, småbröder i övre tonåren och andra lite mer atletiska husdjur sitter säkert och funderar vad sjutton grejen är med allt det där.
Men det ni behöver veta om marsvin är att de har ungefär samma vighet och rörelseschema som en sån där självgående dammsugare.
Gång på gång finner jag behov av att omvärdera min ganska medeltida syn på marsvin i och med Snöff.
Är marsvin egentligen ganska atletiska? Är de faktiskt också förhållandevis smidiga?
Eller är Snöff ett undantagsfall? Har allt det här i grund och botten att göra med Snöffs mystiska förflutna som hemlig KGB-agent under namnet "Gazpacho"?
Hänt i Flufflyan
Hej igen.
Vill bara tacka för alla fina kommentarer och allt stöd. Ni är underbara, bara så ni vet. ♥
Det har nu gått nästan en månad respektive 2 veckor sedan allt det jobbiga, och jag måste försöka komma igång med bloggen igen.
Tänkte komma med en liten lägesuppdatering om hur det ser ut i Flufflyan just nu.
Den hetaste nyheten är nog att vi kommer skaffa råttor igen.
Ni förstår... När Golbat levde så letade vi som galningar efter två små råttflickor som kunde flytta in och sällskapa lite. Och vi hittade en uppfödare som verkade superbra, och som dessutom hade en kull råttor på gång.
Allt verkade lösa sig kanon.
Sen förändrades allt, och nu är Golbat borta....
Men vi bestämde oss för att vi fortfarande ville ha de två nya råttor som vi väntat på.
Det är så otroligt tomt här hemma efter att Smulan och Golbat försvann.
Och man får väl säga att de var fantastiska små representanter för sin art. De visade oss, och många andra, hur underbara råttor är. Och vi känner att vi vill fortsätta ha råttor.
De små bråkstakarna flyttar hit om drygt 4 veckor, när de vuxit lite.
Hoppas att ni ska tycka om att följa även dem i framtida äventyr och att de ska trivas bra här. Det är ju alltid lite svårt att slungas in i extremt kändisskap när man är så ung...
Fråga hon den där Estelle, till exempel.
En annan nyhet är att Snöff har lärt sig hoppa upp på det högsta huset i hela buren.
"Men Fluffgänget-Sandra, hur högt är det huset då?"
Ja, kära läsare, den stackars hunsade Eddecooling springer i detta nu och hämtar en tumstock. Och huset ääär.... 23 cm högt.
Tycker ni inte att det är sensationellt? Tänk då på att världsrekordet i höjdhopp för marsvin enligt Guinness rekordbok är 20 cm!
Snöff är helt enkelt Fluffgängets egen atlet.
Det spelar ingen roll hur mycket jag går till gymmet. Jag kommer aldrig upp i samma klass som den där lilla rultiga pälsbollen.
Uppmuntrande.
Problemet med det här är ju då att vi måste vara noga med att stänga takluckan till buren. Annars tror vi att han snart kommer på hur han tar sig från det höga huset upp på burtaket.
Och det vore typiskt dåligt.
:P
En tredje liten nyhet är att jag skaffat en liten metallring till min kamera som funkar som adapter, så nu kan jag använda pappas gamla Praktica-objektiv med M42-fattning till min Sony Nex. ^^
Något som de på Japan Photo (en fotobutik här i Göteborg) sa var fullständigt omöjligt, punkt slut.
Lite märkligt kan tyckas. Om man kollar på deras hemsida står det nämligen att de själva säljer sådana adaptrar (fast mycket, mycket dyrare), men att de är slut i lager. ^^; Nåja.
Nu gäller det bara att lära sig fokusera manuellt som en gud... ^^;
Ja, och så börjar våren komma till Göteborg också!
Hittade den här på väg hem från skolan igår:
Spiff.
Vill bara tacka för alla fina kommentarer och allt stöd. Ni är underbara, bara så ni vet. ♥
Det har nu gått nästan en månad respektive 2 veckor sedan allt det jobbiga, och jag måste försöka komma igång med bloggen igen.
Tänkte komma med en liten lägesuppdatering om hur det ser ut i Flufflyan just nu.
Den hetaste nyheten är nog att vi kommer skaffa råttor igen.
Ni förstår... När Golbat levde så letade vi som galningar efter två små råttflickor som kunde flytta in och sällskapa lite. Och vi hittade en uppfödare som verkade superbra, och som dessutom hade en kull råttor på gång.
Allt verkade lösa sig kanon.
Sen förändrades allt, och nu är Golbat borta....
Men vi bestämde oss för att vi fortfarande ville ha de två nya råttor som vi väntat på.
Det är så otroligt tomt här hemma efter att Smulan och Golbat försvann.
Och man får väl säga att de var fantastiska små representanter för sin art. De visade oss, och många andra, hur underbara råttor är. Och vi känner att vi vill fortsätta ha råttor.
De små bråkstakarna flyttar hit om drygt 4 veckor, när de vuxit lite.
Hoppas att ni ska tycka om att följa även dem i framtida äventyr och att de ska trivas bra här. Det är ju alltid lite svårt att slungas in i extremt kändisskap när man är så ung...
Fråga hon den där Estelle, till exempel.
En annan nyhet är att Snöff har lärt sig hoppa upp på det högsta huset i hela buren.
"Men Fluffgänget-Sandra, hur högt är det huset då?"
Ja, kära läsare, den stackars hunsade Eddecooling springer i detta nu och hämtar en tumstock. Och huset ääär.... 23 cm högt.
Tycker ni inte att det är sensationellt? Tänk då på att världsrekordet i höjdhopp för marsvin enligt Guinness rekordbok är 20 cm!
Snöff är helt enkelt Fluffgängets egen atlet.
Det spelar ingen roll hur mycket jag går till gymmet. Jag kommer aldrig upp i samma klass som den där lilla rultiga pälsbollen.
Uppmuntrande.
Problemet med det här är ju då att vi måste vara noga med att stänga takluckan till buren. Annars tror vi att han snart kommer på hur han tar sig från det höga huset upp på burtaket.
Och det vore typiskt dåligt.
:P
En tredje liten nyhet är att jag skaffat en liten metallring till min kamera som funkar som adapter, så nu kan jag använda pappas gamla Praktica-objektiv med M42-fattning till min Sony Nex. ^^
Något som de på Japan Photo (en fotobutik här i Göteborg) sa var fullständigt omöjligt, punkt slut.
Lite märkligt kan tyckas. Om man kollar på deras hemsida står det nämligen att de själva säljer sådana adaptrar (fast mycket, mycket dyrare), men att de är slut i lager. ^^; Nåja.
Nu gäller det bara att lära sig fokusera manuellt som en gud... ^^;
Ja, och så börjar våren komma till Göteborg också!
Hittade den här på väg hem från skolan igår:
Spiff.
