Rådjur
Igår var jag och Eddecooling ute i skogen och promenerade litegrann med vår nya bananplanta. (Bara acceptera det. Bananplantor behöver också friskluft.)
Och för en gångs skulle hade jag inte kameran med mig.
Jamen ni vet ju vad som händer då. Och det gjorde det också.
När Eddecooling gick iväg upp för en kulle för att kika på utsikten följde jag en stig in i en glänta. Bara för att kika lite. Det var en rätt fin glänta, och solen höll på att gå ner.
Men alldeles vid kanten av gläntan fick jag lov att stanna.
Vågade knappt röra mig.
För där stod de.
Två rådjur.
(Orkade bara rita ett. Ni kan få ett till nån annan gång kanske. Lugnt?)
I kvällssolen. I en skitsnygg glänta. Som i en saga!
Jamen sånt där händer ju bara när man inte har kameran med sig!
Hur som helst så stod vi och kikade på varandra ett bra tag. Och sen börjar ett utav dem gå mot mig.
Lite sakta och trevande. Men den hinner ändå komma ganska nära.
När plötsligt...
Eddecooling kommer inbrakandes bakom mig. Rådjuren blir skitskraja, och båda två flyr i full fart.
"Ojdå. Skrämde jag iväg dem?"
Det kändes ju lite surt först, förstås.
Jag menar... Tänk vad häftigt om rådjuret hade kommit ända fram till mig!
Jag hade ju hela scenariot uppmålat i huvudet.
Tänk vad jag gick miste om!
Men såhär i efterhand har Edvin förklarat att han egentligen räddade mitt liv.
Ja, ni förstår, han tror att något helt annat hade hänt om det där rådjuret hade fått tag på mig.
Mja, jag vet inte riktigt... Den där Eddecooling kan ju luras ibland också.
En sak är säker, nästa gång jag går till den där gläntan ska jag ha kameran med mig!
Eddecooling håller också med om detta. Han tänker att det nog är den bästa livförsäkringen.
Jag menar... det enda man kan vara säker på är ju att det där aldrig hade hänt om jag hade haft kameran med mig.
Att vara yngst i Flufflyan
Hej!
Nu har ju Soochong bott hos oss i ett par månader, och hon har kommit in i det dagliga gunget, så att säga. :) Hon har lärt känna oss, vi har lärt känna henne, och hon och rått-tanterna har blivit tajta vänner.
Men Pär har ju nått en ansenlig ålder, jag och Edvin har gott och väl passerat tonåren, och rått-tanterna är... ja, små rått-tanter. :)
Detta leder ju till att Soochong är den absolut yngsta medlemmen här i Flufflyan.
Jag funderar ofta på om det är drygt för henne.
Jamen ni veet... Man kommer upp i den där åldern då alla andra i familjen plötsligt är supertöntiga.
Det enda man vill är ju att leva ett lyxigt rockstjärneliv, måla naglarna (läs: klorna), chatta med söta råttpojkar och prata med sina BFFs i telefon om hur orättvist allt är.
Men...
Så har man ju den där skittöntiga familjen som bara lever för att skämma ut en.
Ja, till exempel så har vi ju moster Metapod som krossar alla möjligheter till det där glamourösa rockstjärnelivet.
Moster Metapod är nämligen vansinnigt glupsk.
Moster Metapod har på sistone upptäckt att hon ju faktiskt inte behöver ta matbitarna en och en för att springa och gömma dem när maten serveras. Nej, hon har kommit på att en genomsnittlig råttmun kan husera ett flertal bitar mat.
Tre 2 x 2 cm stora bitar bröd (lingongrova) går lätt in på höjden. Och pressar man bara lite så går det nog i ännu mer.
Detta leder ju då till att Metapod tar ALL mat på första plundringsvändan. Och gömmer den således för de andra råttorna i sin superhemliga matgömma.
Som tur är så vet de andra råttorna vart Metapods superhemliga matgömma är någonstans.
På toaletten på övre våningen i buren.
Soochong, som har förstått att det inte är någon idé att försöka ta mat ifrån den alltid plundrade matplatsen går därför direkt till toaletten på övre våningen så fort det vankas mat.
Det är ju där det mesta av maten hamnar ändå.
Inte så glamouröst, tycker Soochong. Och det får man ju kanske hålla med henne om.
Men det slutar inte där!
Ni vet den där äldre tantsläktingen vars passion i livet är att förklara för folk hur smutsiga de är bakom öronen, eller att de verkligen borde tvätta halsen bättre?
Jadå, vi har ett sånt exemplar vi också!
Då och då hörs små pip ifrån råttburen. Små protester. Dessa har historiskt sett kommit från Metapod, som faktiskt är ganska fessig, i samband med att Luva tvättat henne.
Men Soochong gör faktiskt likadant! Kanske är det inte Metapod som är en Fessapod. Kanske är Luva en sån där hårdhänt skrubbtant som kommer med rotborsten och tvålen i högsta hugg och ämnar tvaga alla i sin närhet.
Ja, det verkar ju inte bättre. Och Soochong faller ofta offer för denna lite mer hårdhänta tvättmetod.
(Kan lugna oroliga läsare med att både Metapod och Soochong kan gå därifrån om de vill. :) Men de nöjer sig med att gnälla lite över att Luva tar i liite för mycket med tänderna under putsningen. Ja, vågar man egentligen göra något annat när man bor permanent med en galen liten skrubbtant?)
Ja, och sen har vi förstås det värsta av allt. Det som förstör en cool tonårsimage allra mest!
Den puttinuttande matten som bara inte förstår vad som är okej att säga och vad som är DÖDEN för varje häftig tonårsrockstjärna.
Ja, ni förstår, vi håller på och utreder om det kan vara så att Soochong är lite laktosintolerant. :)
Vi ger dem barnmat, och ibland har den innehållit skummjölk. Då och då är det någon av råttorna som har blivit lite dålig i magen, och det luktar *beeep*.
Detta har hänt sedan vi skaffade Soochong, och vi har starka misstankar om att det kanske är pga laktos i kosten. (vi TROR att det blivit bättre sedan vi började tänka på det)
Tanterna har alltid klarat laktos bra, och deras absoluta favoritbarnmat just nu (carbonara) innehåller just skummjölk.
Vi är fortfarande inte helt säkra, men håller lite koll och observerar.
Till Soochongs stora förtret. :)
Så.. är det jobbigt att vara yngst i Flufflyan?
Möjligt. Men vi är inte alltför oroliga. :) Soochong verkar trivas väldigt bra med sina tanter, och de ligger ofta och myser tillsammans.
"Men säg det inte till någon!!", väste Soochong när jag frågade henne tidigare idag.
Nejdå. Självklart inte!
Att skriva det är däremot en helt annan sak. :)
