Hejdå, fina Pär

Hej på er!
 
Nu har det varit lite tufft ett tag, och en massa grejer har hänt.
Tänkte att det var dags att ni får koll på läget när det gäller djuren.
 
 
Pär finns inte med oss längre...
 
Hela hans bakdel blev så svag att han inte längre kunde gå. Vi tänkte att det kanske berodde på c-vitaminbrist, så vi gav honom flera gånger dagsdosen av c-vitamin i över en vecka, masserade bakbenen, såg till att han hade riktigt god mat inom räckhåll, gav honom vatten ofta, tvättade honom då han inte kunde tvätta sig själv och gjorde rent både honom och underlaget ofta då han låg stilla på ett och samma ställe och dessutom var lite lös i magen...
 
Men det blev inte bättre, så vi åkte till veterinären. Där sade de att det med all sannolikhet var något fel på nerverna. Speciellt med tanke på att han hade nedsatt känsel i bakdelen samt att han ett tag haft lite problem med att göra nr. 2 på ett bra sätt.
 
Veterinären sade att det också kunde vara en skada på ryggraden som gjorde att han hade för ont för att gå, och att man i så fall kunde prova att tvångsmata honom med smärtstillande medicin varje dag i resten utav hans liv. Men att det förmodligen ändå inte skulle hjälpa eftersom det mest sannolikt berodde på nerverna. Dessutom hade han tappat ganska mycket i vikt under den veckan, och var väldigt smal...
 
Vi tyckte inte att smärta och tvångsmatning varje dag lät som ett värdigt liv för en liten prins...

Han var fortfarande glad och hade aptit när vi tog bort honom. Vi tänkte att det var bättre att låta honom gå så än att vänta tills det blev värre och han kanske inte var så glad längre...
 
Det var ett otroligt tufft beslut, och jag hoppas verkligen vi gjorde rätt... Veterinären sade i alla fall att hon hade gjort som vi om det var hennes eget marsvin.
 
Så i onsdags förmiddag tog vi farväl av vår lilla fina Pelle prins...
 
Veterinären tände ett ljus åt oss och gick ut ur rummet så vi fick ta farväl av honom när han somnade, lugnt och stilla...
 
 
Kommer alltid sakna honom.. <3
Om ni visste hur tomt det känns...
 
 
 
Sen tar det inte slut där.. Men ni kan pusta ut, vi har inga fler fullt så dåliga nyheter om djuren..
 
Metapod har dock fått operera sig. Hon hade blodiga flytningar, och svarade inte på antibiotika som de annars brukar göra om det är livmoderinflammation. Veterinären trodde ändå att det rörde sig om just detta, och ville operera bort livmodern.
Så vi åkte till veterinären på tisdagen (dagen innan vi var där med Pär) för operation. Operationen gick bra. Jag satt i väntrummet hela dagen så de lätt kunde nå mig ifall nåt skulle gå på tok.
 
Efter operationen kom de ut med henne till mig, och jag satt med henne ett par timmar så att hon fick vakna till innan vi åkte hem. De berättade att de hade hittat en liten tumör i livmodern, men att den var borta nu då de plockat ut hela livmodern. De vet inte om den var elakartad eller godartad, en analys hade kostat 1500 kr. Men även om det vore elakartad finns det inte så mycket mer att göra än att hålla koll på att hon inte får tumörer igen, så vi gjorde ingen analys. 
 
Hon mår hur som helst superbra nu och har återhämtat sig ordentligt. :) Hon återhämtade sig riktigt snabbt faktiskt. Hon tyckte vi var tråktofflor som inte ville låta henne klättra och hoppa en massa redan samma kväll, efter operationen. Så det enda som vittnar om operation nu är en rakad mage med ett litet ärr på.
 
 
 
Sen har Luva varit till veterinären också.

I torsdags märkte vi att hon började låta lite när hon andades. Bara lite. Som om hon vore lite snorig, typ. I fredags, dagen därpå, så åkte vi allihop bil till Dalarna för att fira jul. Och i fredags kväll hade lätena blivit mycket värre. Man såg också på hela kroppen att det var svårt för henne att andas.
Vi har ju varit med om förut att hon låtit när hon andats och att hon då åkt till veterinären och fått antibiotika. Men det här lät helt annorlunda. Och såg helt annorlunda ut.
 
Jag ringde i panik till Falu djursjukhus: stängt. Såklart. De hänvisade till Strömsholm, så jag ringde dit. Fick tag på en veterinär som erkände att han inte kunde råttor, men undrade om vi inte kunde sätta in antibiotika eller nåt. Föga tröstsamt när man i panik sitter med en råtta som har så svårt att andas (och ibland inte verkar få luft alls) och man inte vet om hon ska överleva natten.
 
Kom att tänka på Roslagstull, som ju är en rätt duktig smådjursklinik. Ringde dit, blev hänvisad till deras betalnummer (20 kr minuten), fick en ganska dryg sköterska på tråden som inte gav just någon hjälp alls.
Ringde vidare till blå stjärnans djursjukhus då vi visste sedan tidigare att de också hade en nattöppen betaltelefon, fick prata med en sköterska som faktiskt var bra. Hon kunde dock inte hjälpa oss med något annat än att rekommendera att vi fuktade luften då det skulle vara lättare att andas då.
Så vi satte oss i duschrummet och slog på duschen en stund.
Frågade även den sköterskan om vi kunde sätta in metacam (antiinflammatoriskt). Vi hade det hemma då Metapod gick på det, och tänkte att det kanske skulle verka avsvällande då det nästan lät och verkade som att Luva hade förträngda luftvägar. Sköterskan frågade veterinären, men de kunde inte ge sådana råd på telefon, så det fick vi i så fall göra på eget bevåg. Och det gjorde vi. (Gav henne bara lite grann. Vet inte om det hjälpte, men vi kände att vi var tvugna att göra nånting. Det skulle inte göra någon skada i alla fall.)
 
Sen satt vi i duschrummet med Luva hela natten och försökte hålla henne varm. Hjälte-Eddecooling hade även försökt suga på nosen på Luva för att se om det satt något i vägen i luftvägarna som gick att få ut (innan ni tänker "usch", kom ihåg att vi var desperata :P), men det hjälpte inte.

Så på morgonen när Falu Djursjukhus öppnade sin jour så åkte vi in dit och hängde på låset. Fick komma in nästan direkt. Veterinären trodde att det var bakterieinfektion i lungorna och vi fick antibiotika och metacam.
Så vi åkte hem, gav henne medicin och försökte ge henne mat och vatten. Hon ville inte äta eller dricka något alls. :/ Så vi satt med henne och försökte mata henne under stor del av dagen (inte hela dagen... var på begravning för min farmor också..).
 
Sen på kvällen så blev Luva sig själv en liten stund och började äta grejer. Efter att under flera timmar bara tagit pyttepyttesmå tuggor av saker och sedan vänt sig bort som om hon blev illamående.
Så vi fick i henne lite mat. Tack och lov. Och nu idag är hon helt sitt vanliga jag igen. :) Äter massor, ser pigg ut, springer till burluckan när man öppnar buren, etc. :)
Vet inte vad som hände igår, men vad det än var så verkar det lugnt nu. Kanske var antibiotikan som verkade rekordsnabbt? Vi vet inte.
 
 
 
Men Soochong är frisk och kry i alla fall. :)
 
 
Nu hoppas jag ju att jag hinner blogga något mer snart igen, men jag ska inte lova något. Jag är med och jobbar på en forskningsartikel som ska publiceras, är det tänkt. Det gäller sekvenseringen av ett nytt kiselalgsgenom. Och det ska vara klart nu i mellandagarna, så jag kommer nog ha fullt upp om dagarna. Och nätterna, om jag har otur.
 
Men om vi inte hörs något mer innan, god jul på er!

Kommentarer
Postat av: mommo

Ni gjorde alldeles rätt med Pär. Djuren ska inte behöva lida, vi människor får inte vara egoistiska i sådana situationer. (Även om det är svårt att tänka så när man står inför faktum) Kramisar

2013-12-23 @ 20:10:10
Postat av: Lisa

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till er alla med en önskan om ett lugnt 2014.
Sorgligt att lille Pär gått bort, men ni gjorde rätt, nu behöver han inte lida. Nu skuttar han omkring på de himmelska ängarna med sina kompisar, tänker då speciellt på Smulan.
Tänk att allt tråkigt kom på en gång, men nu kan det bara bli bättre. Kram från mig

2013-12-26 @ 18:32:31
Postat av: Ingela

Tänk att Pär blev så gammal, nästan 8 år,utan att haft en enda krämpa genom åren. Vilken superman!!! Nu skuttar han, Jammy, Snöff, Smulan, Golbat och Karinjo omkring bland alla andra djur som passerat i våran familj och njuter av gröngräset och allt annat gott som finns att tillgå.

2013-12-29 @ 20:22:04
Postat av: Petra

Hej. Har ju varit usel och inte varit in och läst här på länge vilket jag skäms för.
Beklagar verkligen Pers bortgång, verkligen sorgligt men ni tog absolut rätt beslut, ni resonerade helt rätt och han fick ju ett väldigt långt marsvinsliv i en familj där han var ompysslad och väldigt älskad.
Förstår att ni saknar honom och jag vet ju så väl hur smärtsam sorgen är efter att en kär familjemedlem vandrat vidare.

Vad mycket ni fått uthärda där hemma, det är ju väldigt påfrestande när ens små älsklingar är sjuka eller måste få somna in.
Tur att operationen gick bra och Luva blev frisk så snabbt.

Beklagar såklart även din farmors bortgång.

Massa kramar


Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida eller blogg:

Kommentar:

bloglovin
Trackback


bloglovin
RSS 2.0