Liten uppdatering
Hej! :)
Jag tänkte egentligen bara kika in och säga tre saker.
1. Jag är FETT stolt över er allihop! :D
Ni äger ju på det där quizet! Jag som trodde många av frågorna skulle vara rätt svåra. :)
Mina små goa, skitläskiga stalkers! ^^
2. Jag håller på att drunkna i skolarbete den här veckan, därför har jag inte hunnit blogga så mycket eller svara på kommentarer, men tänkte uppdatera duktigare till helgen. :)
Eller redan imorgon, föööör...
Eller redan imorgon, föööör...
3. ...Imorgon (fredag) fyller råttorna år! :D
Jajjemen.
Både Metapod och Luva. Vilket sammanträffande!
Ett år fyller de, dårå. ^^
Så nu har ni lite mer koll på läget!
Och det var allt för idag! :) Ses imorgon, eller i övermorgon!
Kram på er!
QUIZ
Hej! :)
Jag har suttit en stund och pysslat ihop ett Fluffgänget-quiz med både svåra och lite lättare frågor om Fluffgänget.
Tänkte att ni kanske ville testa nån regnig dag när ni har lite tråkigt. :)
Dela gärna med er av åsikter eller resultat i kommentarsfältet om ni vill! :)
Grattis Chicko! :)
Idag fyller Fluffgängets hedersmedlem Chicko 1 år!
Grattis, Storsnöodjuret! :)
Funderingar på tillökning
Vi har börjat fundera lite på att utöka råttflocken lite. Med en råtta till.
Vi berättade det för råttorna igår, och de blev superglada.
Jag tror att de tänkte sig något i den här stilen:
Men Edvin förklarade vänligt att så inte skulle bli fallet.
Inga pojkvänner till råttorna här, inte.
Nej.
Istället har vi tänkt oss en liten hona. En unge.
Något i den här stilen:
Lite orättvist kan tyckas.
Råttorna kommer alltså att råka ut för den allvarligaste konsekvensen som kan uppstå om man har en pojkvän, men utan att faktiskt få ha en pojkvän.
Livet är fett orättvist ibland. :)
Nej, men vi tror att det kan bli bra.
Vår bur är stor nog, och har man tre betyder det att även om en skulle bli lite sjuk (eller ännu värre...) så har ändå den friska råttan sällskap.
Så nu håller vi bara ögon öppna efter att någon uppfödare ska få en kull som inte är fullbokad. :)
Vi letar främst efter råttor från uppfödare som haft sin linje ganska länge och sett att råttorna i den linjen håller sig friska och inte har någon benägenhet för tumörer eller annat.
Sen är det ett liiitet, litet plus i kanten om råttan i fråga är lite ljusare än Metapod och Luva. Nästan enbart för att det är enklare att ta kort på ljusare råttor utan att behöva blända med blixt. ^^
Haha, men det är absolut inget måste. :)
Bikt
Det finns en grej som har förföljt mig sedan jag var liten.
Eller ja, det finns en herrans massa grejer som har förföljt mig sedan jag var liten.
Men en av alla grejer som förföljt mig sedan jag var liten har förföljt mig lite extra nu under dagen. Jag vet inte varför.
Hur som helst, jag tänkte att jag lika gärna kunde bikta mig lite för er kloka, förstående bloggläsare! :)
Det var såhär va...
När jag var liten hade jag en tv.
Den var gjord utav en gammal ölkartong. Under en viss period, kan ha varit veckor, kan ha varit månader, så var den tvn det roligaste jag visste i hela världen.
Jag sände massor utav program! Vädret, nyheterna, filmer och "På rymmen". Givetvis med Hjalle och Heavy. :)
(Tack Mommo för Heavys autograf! Den står på hedershyllan bredvid Don Rosas autograf. Nu behöver jag bara Hjalles också så är autografhyllan komplett! :D)
Hur som helst, jag hade inte jättemånga tittare.
...
Jag hade en tittare.
Min lillebror.
Min lillebror tittade ganska flitigt på tvn, men började tröttna på det gamla vanliga utbudet.
Lyhörd som jag var på min lilla tv-kanal (se och lär, TV4 & company!) så anpassade jag mig efter tittarens önskemål, och jag bestämde mig för att sända en spökfilm.
För att JAG jag gillade spöken.
Och hur lyhörd jag än var så var det MIN tv-kanal.
Skådespelarna var, som alltid, höger och vänster hand.
Och mot slutet av spökhistorien så tog allt en oväntad vändning; huvudpersonen (höger hand, om jag inte minns fel) blev ett spöke!
För det är ju skitläskigt. Och spökfilmer ska ju vara skitläskiga.
Nöjd med mitt mästerverk i klass med Stephen King tittade jag ut över tittarhavet
Men såg till min förskräckelse att min tittarskara tagit ganska illa vid sig av mitt mästerliga slut.
Har man bara en tittare, som dessutom är ens egen lillebror, så är man ganska rädd om den tittarskaran.
Jag förstod snabbt att något måste göras annorlunda.
Efter ett par sekunders funderande kom jag på det; den ultimata twisten på historien.
Den självklara räddningen från dålig kritik och åsamkande av mardrömmar:
Det hade lyckats. Slutet gott, allting gott. Filmkritikerna såg nöjda ut.
...nästan lite FÖR nöjda.
Jag kände att något var fel.
Spökhistorier ska vara läskiga och hemska. Jag hade misslyckats.
Jag hade kompromissat med min konstnärliga frihet som skräckfilmsmästare. Och resultatet blev ett rosafluffigt disneyslut utan dess like.
Jag hade misslyckats.
Det fanns bara en sak att göra.
Reaktionerna lät inte vänta på sig.
En snabb tittarundersökning visade att mitt nya slut haft effekt.
Och så var filmen slut. Jag var nöjd med att ha lyckats göra en riktig spökfilm, men hade lite dåligt samvete.
Så efter filmen, för att rättfärdiga mitt illdåd, proklamerade jag vuxet och världsvant;
Och så var det med det.
Såhär i efterhand drar jag mig till minnes att jag möjligen kan ha fått lille lillebror att fälla en tår eller två över det ganska tragiska slutet. Och jag har fortfarande lite dåligt samvete över detta.
Kan detta ha påverkat honom psykiskt?
Hyser han agg mot mig än idag?
Är det därför han aldrig vill erkänna att han är en hängiven följare utav Fluffgänget-bloggen?
Morgnar i Flufflyan
Livet är fullt av jobbiga saker.
Nanne Grönwall, den där oidentifierbara kondensen som blir inuti dubbla bussfönster och zalandoreklamen på tv.
Men det jobbigaste av allt måste vara att gå hemifrån sist på morgonen, när man bor i Flufflyan.
Börjar man skolan tidigare än Edvin är det inga problem.Då åker man bara hemifrån, utan ett bekymmer i hela världen. Solen skiner, fåglarna kvittrar och regnbågsponnyerna skuttar i det blommiga strösockret.
Men om Edvin börjar tidigare än jag... Jamen då är det ju jag som måste lämna djuren ensamma!
Med Pär är det egentligen inga problem.
Han får sin mat, och sedan ägnar han resten av morgonen åt att samla vuxenpoäng och märker knappt att jag går hemifrån.
Med Metapöd är det inte heller några problem, egentligen.
Råttorna får sin mat, och Metapods inre tjockis berättar för Metapod att Metapod behöver ALL MAT I HELA VÄRLDEN.
Så Metapod samlar på sig ALL MAT I HELA VÄRLDEN och låser in sig med den i det lilla kartonghuset på botten av buren.
Och sen märker inte hon heller att jag ger mig av.
Nej, det är med Luva som det blir riktigt jobbigt.
Luva är helt okapabel till att få några vuxenpoäng. Och hennes inre tjockis är inte på långa vägar lika tjock som Metapods.
Så på morgnarna, när jag måste till skolan, vill Luva inget hellre än att bara komma upp och mysa.
Och det spelar ingen roll alls om hon fick komma upp och mysa för bara fem minuter sedan. När man väl står där vid dörren, med skorna på och ryggsäcken i högsta hugg, är det ändå det här man ser:
Har ni nånsin försökt säga nej till en råtta som verkligen, verkligen vill komma upp?
Det går inte.
Orden liksom stockar sig i halsen, och ut kommer bara en massa löften, mutor och osammanhängande rabbel.
"Men lillaste, lillaste Luvi-skruven! Jag har bråttom nu! Alltså... Alltså, du får komma upp sen! Sen, när jag kommer hem! I flera timmar! Men... Och... och vill du inte ha ett digestivekex? Eller fem? Ta tolv! Vill du ha Edvins tandborste också?"
...Ja, nu när jag tänker tillbaka på allt extra hon fått på grund av den där minen så är det kanske egentligen rätt smart utav Luva att göra sådär.
Kanske är hon inte alls jätteledsen för att jag åker iväg till skolan.
Kanske är det bara så att jag blivit överlistad av en smågnagare igen..? Det är förmodligen inget jag bör skriva i mitt CV... ^^;
Veterinärbesök
Hej på er!
Nu är det riktigt mycket i skolan. Inatt blir första natten med ordentligt med sömn på ett tag. ^^;
Nu är det riktigt mycket i skolan. Inatt blir första natten med ordentligt med sömn på ett tag. ^^;
Läser en kurs som i sig är rätt tuff, men så läser jag den som enda kandidatprogrammare tillsammans med massa masterselever också. Så jag antar att det får mig att jobba ännu hårdare.
Vill verkligen inte bli sedd som den där futtiga lilla kandidateleven som inte kan tillräckligt mycket, och som dessutom är lite konstig om man tänker efter.
:)
Vill egentligen inte klaga dårå, utan bara ifall ni undrar vart jag tagit vägen.
Vi har varit lite förkylda här i Flufflyan, Edvin, Luva och jag. Luva var faktiskt först ut.
Det började med att hon blev lite snorig. 
Edvin och jag blev lite nervösa.
Med alla erfarenheter kring mykoplasma och råttor som vi haft så har vi blivit extrema hönsföräldrar när det kommer till snuviga råttor.
Rooibos-te, vitamintabletter, extra mycket varm mat...
Men så en dag började hon liksom låta lite värre. Så vi bokade ett besök hos veterinären. Hon var fortfarande pigg och så, men hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Ni kan andas ut, dock. :)
Veterinären lyssnade på lungorna och hörde ingenting konstigt. Så det verkar som att det bara var en vanlig förkylning. :)
Och idag har hon inte låtit nånting alls, varken rossel eller snor. ^^
Jag kunde inte vara med till veterinären, för jag hade obligatorisk närvaro i skolan den dagen, men Edvin var med.
Och det går rykten om att Luva var väldigt trevlig och samarbetsvillig, utom när det kom till att kolla slemhinnorna i munnen.
Edvin passade på att fråga om Luva har ett skelett också. Veterinären sa att det har hon.
Vilken lättnad. :) Vi har undrat ibland, hon är ganska mjuk i kroppen. Som en manet, liksom. En liten, brun, hårig sådan. :)
