Då har jag lyckats locka ner ännu ett marsvin i fördärvet...

Jag talar givetvis om ärtplattor; godiset alla marsvin skulle sälja sina mammor för. Marsvin utvecklar snabbt ett ohälsosamt beroende till denna till synes oskyldiga godsak.



Snöff, som ryggat undan så fort jag kommer in i rummet smyger nu fram till gallret när han ser mig, i hopp om att jag kanske har en liten ärtplatta att dela med mig utav.

Det hela började i morse...

Jag kom in i rummet och Snöff flydde i vild panik som vanligt:




Pär ville ha en ärtplatta och fick givetvis detta. Snöff blev nyfiken och bestämde sig för att smaka...:



Nånting gick fel. Snöff blev ett monster:




Är jag en dålig matte?
Om några år, kommer Snöff då vara ett utav DE DÄR marsvinen?:


Varför är marsvin så svaga för just ärtplattor?
Varför kommer till och med de skyggaste marsvin framkrypandes när de ser skymten utav dem?
Och varför i hela friden är denna fantastiska genväg till ett tamt marsvin så billig?
Den borde ha ett kilopris som guld.
Minst.