Vårmode
Det slog mig att jag ju är en sån där ung, kvinnlig storstadsbloggare med en pytteliten hund. På blogg.se.
Men trots allt detta har jag ju inte delat med mig av mina modekunskaper till er!
Detta är inget annat än enormt själviskt utav mig, och jag ber om ursäkt! Speciellt eftersom jag faktiskt råkar ha björnkoll på vad som faktiskt är helt rätt nu i vår!
Nu till våren är det blått och urtvättat gröngrått som gäller! Vita strumpor or go home. Istället för handväska är det i vår den lilla svarta (hundrelaterade plastpåsen) som gäller.
Ja, ni ska helt enkelt se ut såhär:
Spöken?
Jag tror att jag har blivit senil.
Eller så har vi spöken i lägenheten.
Det började för några veckor sedan. Jag började hitta mina skor på märkliga ställen i lägenheten.
Jag som kunde ha svurit på att jag alltid ställer skorna vid dörren, där de ska vara, efter att jag kommer in i lägenheten. Jag kunde svurit på det!
Men trots det fortsätter skorna dyka upp där man minst anar det.
Det börjar bli ett problem. Jag ställer förstås alltid tillbaka skorna där de ska vara, men trots det är det någon (jag själv?) som flyttar på dem igen.
Jag är ju en sansad person [källa behövs], som inte direkt tror på spöken, men jag börjar få slut på förklaringar.
Är jag senil, blott 25 år gammal?
Har jag, den evige nykteristen, minnesluckor à la tonårsfylla?
Har vi fått in vättar i lägenheten (jag VISSTE att vi borde ha myggnät för fönstrena när vi vädrar)?
Eller har vi... spöken?
Enda lösningen jag ser är att alltid hålla skorna under uppsikt. Om det då är spöken (eller vättar) så bör fenomenet rimligtvis upphöra.
Ja.
Ja, det är så det får bli.
Jag får hålla skorna under uppsikt så får jag säkert situationen helt under kontroll...
..under kontroll...
...under kontroll...
...
Jag får återkomma när jag samlat mig lite.
Ett mysterium är vad det är. Och vem vet vilka mörka, övernaturliga, uråldriga krafter som ligger bakom.
Frisör
Ok, så jag kan ha fuckat upp.
Men innan ni dömer mig så måste ni ha hela historien!
Ni förstår... Rafiki har blivit lite långhårig på sistone.
Jag, med min fäbless för fluff, har inget emot det. Alls. Tycker det är snyggt. Men Eddecooling har på sistone frekvent undrat om det inte är dags att även vår lilla valp får se dagens ljus (och samtidigt tappa massa vikt inför bikinisäsongen) nån gång.
Helt onödigt.
Det är Sverige mitt i vintern. Vi haaaar inget dagsljus. Och gällande bikinisäsongen vill jag, sedan Fiki försökte rulla sig i en hög fekalier, tro att vår lilla valp är alldeles särdeles obekymrad över sitt yttre.
Hur som helst, det har kommit snö i Göteborg. Igen. Jag vet, jag är lika förvånad som Västtrafik tycks vara varje gång, år efter år.
Detta har lett till att Fiki, som älskar snö över allt annat, kommer in och ser ut som michelingubben efter en vanlig genomsnittlig promenad.
Plus att Eddecooling var bortrest nu i helgen.
Så jag tänkte göra två flugor på smällen: överraska Eddecooling så han blir nöjd och glad samtidigt som jag minskar mängden päls som snö kan komma att bosätta sig i.
Jag skulle frisera Fiki.
Så långt, allt väl.
Grejen är, som vi bittert skulle få erfara, att Flufflyan inte haft någon kunnig frisör sedan Fluffgänget-Pär.
Fiki menade dessutom på att man visst kan ligga på rygg och sträcka ut tungan medan man blir friserad, speciellt när man blir friserad på ryggen.
Det ena ledde till det andra, och det blev ganska ojämnt, va...
Då tänker man ju att en sansad person hade slutat där:
"Ojdå! Det blev visst lite ojämnt. Bäst att jag överlåter det här till någon annan, eller åtminstone tar ett djupt andetag innan jag fortsätter."
Jäkla otur att det inte finns några sansade personer i Flufflyan.
Resonemanget här gick mer i tongångarna utav:
"HerreGUUUUUUD, DET DÄR ÄR JU SKITFULT! Och Eddecooling är hemma snart! Om jag klipper så mycket jag hinner, samtidigt som jag håller andan och ber en bön, så blir det nog bättre. Äeh, faktum är att jag inte ens vågar titta. Jag kör på känsla!"
Ni bara "Men Fluffgänget-Sandra, hur tog Fiki detta då?".
Jo, alltså... det är det som är så konstigt. Han tog det skitbra! Han, som inte ens brukar låta mig klippa luggen så att han ser vart han går, satt/låg/stod och bara betraktade spektaklet. Ganska roat, liksom. Inte ett dugg bekymrad över att han kommer behöva ha heltäckande kroppsstrumpa på sig i skolan imorgon.
Jag tror det ligger till såhär.
Han tjänar ju rätt bra på att vara söt.
Må det vara klappar, godis eller fina ord från främlingar.
Han tjänar rätt bra.
Så det var som om han hade funderat ut att:
Söt = $
Söt + Omåttlig medömkan på grund av världens fulaste frisyr och en förmodad psykopat till matte = $$$!
Men det kändes ändå rätt bra. Hur mycket jag än klandrar mig själv för Rafikis nya "frisyr" så klandrar inte han mig.
Han är nöjd.
Det lättade dock inte ångesten över vad Eddecooling skulle säga om att jag skalperat vår Havanais.
När Eddecooling kom in genom dörren var stämningen så spänd att man kunde ta på den.
Förvånat såg han sig om efter vad som skulle kunna vara anledningen till att den en gång så mäktige Fluffhövdingen satt i ett hörn av soffan och kved osammanhängande saker om en önskan att få fortsätta existera trots begådda misstag.
Som tur är har Fluffgänget-Sandra världens bästa (och världens minst estetiskt petiga) sambo.
Eddecooling älskade Fikis nya frisyr. Eddecooling säger att han ser mjuk, fluffig och valpig ut igen.
Fiki, som undrar om Eddecooling är blind och lite bakom flötet, är också nöjd med situationen, trots brist på omedelbar medömkan. Fikis ökade fluffighet triggade någon form av kramkalas djupt inne i Eddecooling som Fiki sent ska glömma.
Så det gick ju bra ändå.
Och inom kort kanske jag till och med vågar lägga upp en bild. Faaast, inte idag, för Eddecooling som just kom in från kvällspromenaden säger att Fikis päls guppar ojämnt när han går, och är lite längre på vänster sida. Vilket är logiskt. Fiki låg mest på vänster sida när jag friserade honom, och jag hann inte rätta till det innan Eddecooling kom hem.
Jag får ta honom till en skicklig hundfrisör, helt enkelt. En som vet hur man gör!
....är vad en sansad person hade sagt. :D
Imorgon får jag be Fiki att ligga på höger sida.
Selfies, selfies, selfies
Hej på er!
Nu börjar vi få en idé om ungefär hur Rafiki, eller Fiki som vi kallar honom, kommer se ut i bloggen. :)
Gjorde ett par snabba skisser tidigare:
Sen kommer det väl förändras tänker jag. Ni som hängt med länge kommer kanske ihåg hur råttorna tecknades alldeles i början av bloggen, och vilken skillnad det var mot hur de tecknades senare. :)
Nåväl. Nu har Fiki tagit över vår Instagram. Antar jag.
Eller jag vet inte annars vad sjutton det var han höll på med när jag kom in i vardagsrummet tidigare idag. Men det såg ju ut som att han satt och tog en massa selfies.
Med min mobil. Så nu har jag massa små klibbiga fingeravtryck att tvätta bort, och en herrans massa selfies.
När vi letade vilken hundras vi skulle ha så läste jag att Bichon Havanais är rätt avlång, liksom. Som i "ganska korta ben".
Huvudanledningen till att vi valde just Havanaisen var ju då förstås att den inte skulle ha möjlighet att ta massa selfies med de där korta armarna, men det verkar ju inte hindra just det här exemplaret.
Men långt ifrån alla tvåbeningar i Flufflyan fördömer detta beteende.
Somliga betraktar med intensivt intresse....
...och tar efter.
Så nu sitter jag här, med en mobil full av hundselfies och en digitalkamera full av vad som måste vara den värsta fåfänga-episoden sedan "Boromir, Boromir, Boromir!".
Det går nog över. Jag menar... man tröttnar väl på att ta selfies nån gång.
Jag menar, det är väl inte som att folk tar selfie efter selfie, dag efter dag, utan att tröttna.
Jag menar, det är ju inte som att folk kan bli beroende av att ta kort på sig själv.
Eller hur?
...
...eller hur? :S
Och förresten...
...så har vi Instagram nu. :)
Kommer mest att modereras utav Rafiki, förstås.
Vill ni följa oss så heter kontot "fluffganget", kort och gott.
Kram på er!
Nya tider
Hej på er!
Nu var det förskräckligt länge sedan jag var in här. Och jättemycket har hänt, som ni säkert anar, och som vissa av er redan vet.
Jag har väldigt länge funderat på hur jag ska skriva det här inlägget. Hur jag ska formulera mig, vad som ska skrivas med... Hur jag ska lägga upp det. Men jag kom fram till att det kanske är bättre att bara skriva det än att fundera mycket längre över hur.
Såhär är det...
Vi har inga råttor längre...
Senaste blogginlägget handlade ju om kalas, och alla råttorna hade nyligen fyllt år. Efter det följde månader av upp och nedgångar.
Luva fick en tumör, som vi valde att operera bort, och efter en lång (och jobbig) läkningsprocess blev det bra igen. De hade fått bort det mesta av tumören, och hon fick flera månader till. Att vi tog oss igenom läkningen är helt på grund av den fantastiska hjälp vi fick av en tjej på ett råttforum som kunde mycket mer om sår och läkning på råttor än vad vår veterinär kunde. Blev riktigt besviken på vår veterinär i den vevan och kommer aldrig att gå dit med något allvarligare fall igen.
Sedan kom nästa bakslag. Metapod fick svårt att andas. Hon behandlades med antibiotika och veterinären gjorde allt de kunde, men till slut orkade hon inte mer, och vår älskade, speciella lilla råtta somnade in.
Luva och Soochong klarade sig bra efter det, men efter ett tag stod det klart att Luvas tumör var tillbaka, och att även Soochong hade fått en tumör som satt på ett ännu mer svåropererat ställe...
Vi hade lovat oss själva att inte utsätta Luva för ännu en operation då den första läkningen var så jobbig för henne, och då tumören som nu växte kom från delar som var omöjliga att ta bort. Efter otroligt mycket funderingar och veterinärkonsultationer bestämde vi oss för att inte operera Soochong. Anledningen till att Luva klarade sin läkning till slut var att hon ändå var så pass lugn och cool som Luva ju alltid varit. Soochong, som hade en lite livligare personlighet, och som stod inför en mycket svårare läkning då tumören satt värre till, skulle då förmodligen fått det riktigt jobbigt bara för att efter läkningen återkomma till en bur med helt nya, okända kompisar då Luva inte skulle kunna finnas mycket längre.
Vi bestämde oss för att låta dem båda två somna in med varandra som sällskap. Vi såg till att deras sista tid blev så bra som möjligt, och de fick vara kvar hos oss tills Luva började få problem med att gå och klättra på grund av sin tumör. Då fick även dessa helt underbara små älsklingar somna in...
Och det känns riktigt tomt, ska ni veta. Saknar råttor jättemycket. Stora, mörka, pigga ögon som alltid är glada att se en, och små rosa tassar som mjukt och försiktigt lägger sig på ens pekfinger när man öppnar burdörren. De är verkligen speciella djur...
Jag tänkte nu att jag skulle avsluta det här inlägget på ett lite positivare sätt, för det finns positiva saker att berätta också. Fluffgänget kommer inte att läggas ned. Men vi kommer nog att ändra form lite. Vi har inte längre några smådjur som kan bossa runt oss och ställa till med hyss...
Men vi har en hundvalp.
Jorå, ni läste rätt.
Och det är inte ens ett aprilskämt den här gången.
Några veckor innan vi fick lov att säga farväl till Luva och Soochong så skaffade vi faktiskt en liten hundvalp. :)
Jag gör ju mitt masterarbete på universitetet just nu, ett arbete som jag kan göra helt hemifrån då jag är någon form av bioinformatiker och således spenderar osunt mycket tid framför datorn. Men det betyder även att det är ett drömläge för att äntligen skaffa hund.
Masterarbetet kommer jag nämligen hålla på med fram till i sommar, vilket i vårt fall betyder att jag kan vara hemma med vår valp tills han är ca ett år gammal. :) Sen, om vi båda får heltidsjobb, så tänker vi oss dagmatte eller hunddagis.
Han var väldigt snäll mot Luva och Soochong under deras sista tid, och de i sin tur tyckte att han var superintressant, så ni behöver inte oroa er för att Luva och Soochong stördes utav det.
Soochong var väldigt glad över att äntligen ha fått en egen hund. :) Parvo, kallade hon honom. Funderar på om det ligger i hennes släkt att djur döps efter virus. :)
Vår lilla valp, som är en hane av rasen Bichon Havanais, är nu 6 månader gammal och heter Rafiki. :)
Eller, hans riktigt uppfödarnamn är Massivus Angel's Joe, men vi kallar honom för Rafiki. Det betyder "vän" på Swahili, vilket vi tyckte var fint då vi båda håller på att lära oss Swahili. Men vi har märkt att den inte-så-lejonkungen-vana generationen har svårt att komma ihåg namnet. Så hör du dit kan du tänka på "Trafik", fast utan T och med ett i på slutet. :)
Annars kan du tänka på apan i lejonkungen. Ni vet han "Asante sana, squash banana". :)
Vi har nu haft Rafiki sedan i oktober, och vi börjar lära känna varandra ordentligt. :) Imorgon, måndag, ska vi börja på vår första kurs, en unghundskurs.
Jag har dock ännu mindre fritid över nu när Rafiki mer eller mindre blivit min fritid, så jag ska inte lova en god uppdatering av bloggen ännu en gång. Det misslyckas ändå bara när jag lovar det. Man får riktigt dåligt samvete för att man inte uppdaterat, vilket hämmar alla idéer man eventuellt hade då man känner att man måste uppdatera med något nästan spektakulärt som kompensation.
Jag uppdaterar när jag har tid och något att skriva om. Och ni hänger med om ni känner för det. :)
Tack för att ni hängt med under vår smådjurstid!
Och välkomna att hänga med nu när vi sadlar om fluffet lite.
För visst ser den här ut att ha fluff nog att passa i Fluffgänget han också?
Födelsedag och horse show
Hej på er!
Nu duggar födelsedagarna tätt! Idag är det Metapod och Luva som fyller år! :) Grattis, brudar!
Ja, utseendet till trots är de ju tvillingar och får därför dela på en födelsedag. Orättvist kan tyckas, när Soochong får en helt egen. :)
Förberedde presenter igår. Alla tre råttor får sina presenter idag. Soochong också.
Jamen ni vet hur det är. Det ska ju vara rättvist och så. Och orden "men du fick ju en present förra helgen när du fyllde år!" väger inte tungt när tanterna sitter och öppnar varsitt paket.
Dessutom tror jag att det skulle spoila lite för de andra om Soochong fick sitt paket först. Det kan nämligen hända att paketen innehåller typ samma sak. *host* (Dålig fantasi) *host*
Hur som helst så tänkte vi att råttorna själva ska få välja vilket paket de vill ha. :) Så nu är bara frågan vem som kommer välja vilket! Ja, eftersom det inte går att spela på andra chansen i melodifestivalen längre så kan ni ju spela på det här istället! :D
Mina gissningar är att Metapod väljer det rosa, Luva väljer det gröna och Soochong, som ju fortfarande är barnet i sammanhanget, får lov att ta lejonkungenpaketet (som visserligen LÄTT är snyggast! Lejonkungen FTW!).
Men risken är ju alltid att samtliga råttor tycker jag är skitjobbig som har slagit in deras presenter i skitjobbigt papper och skitjobbigt snöre, och dessutom varit så pass skitjobbig att jag strukit över prislappen och tappat bort kvittot så att det blir skitjobbigt att gå tillbaka till djuraffären och byta dem mot en råttpojke i lämplig (eller olämplig) ålder.
Eller att Metapod helt enkelt hamstrar åt sig alla paketen. :P
Det händer ju förresten mer grejer idag! Fluffgänget skickar sin reporter/fotograf till Göteborg Horse Show! :D
Jajjemen. Kür och hoppning blir det att kika på för min del. ^^ Kanske kan få lite inspiration, så kan jag lära råttorna lite kür sen!
*******
Dagens hästiskunskap!
Kür: man rider ett egenkomponerat program innehållande vissa speciella rörelser till musik som man själv valt.
*******
Jamen de har ju potentialen! Jag har sett dem röra sig graciöst till musik förut! :)
(bild enbart liiite photoshoppad)
Jamen då så! :) Återkommer med rapport senare.
Nu ska vi ha kalas!
Kalaset
Hej igen! :)
Jo, jag tänkte såhär: Eftersom ni inte var med på Soochong kalas så tänkte jag att jag kunde lägga upp kalasbilderna här i bloggen! Så KÄNNS det som att ni var med. :D Kanske.
Ok, såhär va.
Vi började med tårta. Ja, tre tårtor faktiskt. För att vi tänkte att råttorna nog skulle börja brottas annars. :)
En leverpastej- och spenattårta, en vegangrädde- och hallonpurétårta och en pasta carbonara- och bananchipstårta. (haha, ok, jag erkänner, bilden togs efter första invasionsvågen :) Hälften av vegangrädden är ju borta...)
Soochong var lite blyg först.
Kanske för att vi hade pyntat och gjort fint med fejktulpaner och grejer, kanske för att vi envisades med att ha kalaset på vardagsrumsbordet med full dagsljusbelysning och en fotograf.
Till slut letade hon sig fram till tårtorna, och fick en massa vegangrädde i mustaschen.
Det var lite fler gäster på kalaset också förstås.
Luva, som också tyckte att den där tårtan med vegangrädde och hallonpuré var godast...
...och Metapod som fick kämpa sig förbi de där sabla äckliga grönsakerna för att komma åt en liten bit födelsedagssemla (födelsedagssemla till råttor: en utmärkt ursäkt för Fluffgänget-Sandra och Eddecooling att köpa semlor lite då och då). :)
Ja, allt var egentligen riktigt trevligt, och gick riktigt bra, fram tills...
...tills....
...incidenten.
Då när Soochong fick för sig att ta den absolut kladdigaste tårtan (vilket var carbonaratårtan, då typ all vegangrädde var slut vid det laget :P), springa upp i Eddecoolings knä...
...stämpla Eddecooling med tårtan...
...för att sedan vända sig om och gnugga in ett lass carbonara i pälsen på Luva.
Men jag antar att det är rätt vanligt att det är någon som flippar ur på fester. Mindre vanligt på nyktra fester kanske, dock. Men den riskreduceringen vägdes nog upp av att tre femtedelar utav festdeltagarna var smågnagare. :P
Jamen känns det som att ni var med nu då? :) Lite?
Glada att ni inte var med? Lite? ;) Måste säga att det var väldigt förutseende utav Eddecooling att ta på sig ett köksförkläde innan kalaset.
Soochongs födelsedag!
Hej på er! :)
Nedan följer ännu en liten ursäkt/förklaring. den är förmodligen skittråkig att läsa, så ni som vill kan hoppa över den. :)
*****
Ledsen att det blev ett litet glapp i bloggandet nu ändå. Brukar bli så, man tror att man ska hinna med något, sen får man så mycket jobb att man inte ens hinner med att sova, än mindre blogga... Pluggar ju heltid samtidigt som jag fortfarande är med och jobbar med den där artikeln som ska publiceras.. Har inte haft en enda dag ledig på flera månader, och så fort jag försöker ta det lugnt och göra något annat (typ blogga eller läsa något) så blir jag stressad och får dåligt samvete för att jag inte jobbar. :P Det klassiska problemet för många idag, gissar jag.
(och sen blir jag stressad för att jag inte bloggar :P)
Hur som helst, tack för att ni inte klagar på mig! :)
*****
Ja, men då så! :)
...ja, alltså, biten ni ska hoppa över är klar nu. Ni kan börja läsa igen. Eftersom jag inte har tid att rita nån bild just nu får ni helt enkelt tänka er att jag står
-->HÄR<--
och vinkar ner er. Som på en flygplats, liksom. Med såna där spejsade ljusstavar. :)
Ska alldeles strax iväg till skolan och hålla en presentation, men jag tänkte bara att jag skulle uppmärksamma er på att Soochong fyller ett år idag! :D
Jajjemen, det är sant! Igår var hon en ung tjej som lyssnade på Justin Beaver. Idag är hon en TANT som lyssnar på Justin Beaver. ^^
Det bara hände! Helt plötsligt, liksom, över en natt!
Fast jag har lovat Soochong att inte kalla henne för tant.
Jamen, namnet Soochong är ju inte bara ett virus, utan också ett kinesiskt te! Och med tanke på hennes svarta, superblanka hår och fäbless för ganska hälsosam mat (jämfört med Metapod och Luva. :P Men ALLA har visserligen en fäbless för hälsosam mat i jämförelse med Metapod och Luva) så har vi våra misstankar om att vår lilla Fluffgänget-Soochong kan ha asiatiska rötter.
Och ni vet väl hur asiatiska kvinnor åldras?
(Bildkälla... men den källan hänvisade bara vidare till en annan källa, som jag inte kunde se och som förmodligen ändå inte ägde bilden. Så...)
Jamen de ser unga ut skitlänge! Och sen när de blir tanter så händer det väldigt plötsligt, och så syns det. :) Så jag har lovat Soochong att inte kalla henne tant förrän det syns.
Varpå Soochong anmälde sig som testperson i en anti-rynkkrämsstudie.
Jag avanmälde henne. Dels för att jag inte gillar djurförsök. Och dels för att jag inte tror att rynkor är ett problem när man är till 99% täckt av fluff.
Jamen se på Kusin Det, till exempel. Han från familjen Addams. Han har ju varit med sedan 60-talet minst, och han ser fortfarande väldigt ung ut!
Kollade den engelska wikipediasidan för Cousin Itt, förresten.
"Cousin Itt is a fictional character in the Addams Family series"
Skönt att de skriver ut när figurer är påhittade, speciellt i såna här synnerligen oklara fall. Den där svinstora hatt-hamstern i Familjen Addams, liksom. KAN vara riktig. :)
Ja, nej, plugg! Rapport från Soochongs födelsedagskalas kommer inom inte allt för länge. :)
Kram på er, fnuffisar!
Fluffgänget - återkomsten
Men HEJ pluttisar! :)
Ja, nu händer det grejer! Efter en alldeles för lång bloggpaus så är den där lilla råttstinkande fluffbloggen igång igen.
Vi reser oss igen, som en fenix ur askan!
...en skitliten, lite småfet fenix som bryter mot fysikens alla lagar. Men likväl en fenix, och icke desto mindre imponerande. *harkel* ^^
Ja, och det finns ingen som är gladare över den här återuppståndelsen än råttorna! Att vara utanför rampljuset så länge... Det tog hårt på dem.
I början tyckte de att det var rätt skönt. Jamen ledighet, chansen att förverkliga sig själva och möjligheten att äta sin vikt i makaroner utan att bli uthängda på internet.
Men efter ett tag blev de rastlösa. Och de började vända ut och in på sig själva i försök att vara så pass intressanta att jag bara inte kunde låta bli att blogga om dem.
Ja, de har försökt nästan allt för att få min blogg-uppmärksamhet.
Eldjonglering på enhjuling...
..ett mer eller mindre historiskt korrekt återgivande utav belägringen av Troja...
...Ja, till och med utpressning!
Ja, så nu bloggar jag igen. :)
Jag blev övertalad utav Soochong, faktiskt. Hon hade en hel lista med bra argument. De flesta involverade någon form utav ifrågasättande utav rått-tanternas mentala stabilitet..
Har fortfarande dundrande mycket att göra dock, så jag tänkte att jag inte skulle lova för mycket. Men ett blogginlägg per vecka ska jag väl kunna sikta på. :)
Jamen då så! Då kör vi!
Hejdå, fina Pär
Hej på er!
Nu har det varit lite tufft ett tag, och en massa grejer har hänt.
Tänkte att det var dags att ni får koll på läget när det gäller djuren.
Tänkte att det var dags att ni får koll på läget när det gäller djuren.
Pär finns inte med oss längre...
Hela hans bakdel blev så svag att han inte längre kunde gå. Vi tänkte att det kanske berodde på c-vitaminbrist, så vi gav honom flera gånger dagsdosen av c-vitamin i över en vecka, masserade bakbenen, såg till att han hade riktigt god mat inom räckhåll, gav honom vatten ofta, tvättade honom då han inte kunde tvätta sig själv och gjorde rent både honom och underlaget ofta då han låg stilla på ett och samma ställe och dessutom var lite lös i magen...
Men det blev inte bättre, så vi åkte till veterinären. Där sade de att det med all sannolikhet var något fel på nerverna. Speciellt med tanke på att han hade nedsatt känsel i bakdelen samt att han ett tag haft lite problem med att göra nr. 2 på ett bra sätt.
Veterinären sade att det också kunde vara en skada på ryggraden som gjorde att han hade för ont för att gå, och att man i så fall kunde prova att tvångsmata honom med smärtstillande medicin varje dag i resten utav hans liv. Men att det förmodligen ändå inte skulle hjälpa eftersom det mest sannolikt berodde på nerverna. Dessutom hade han tappat ganska mycket i vikt under den veckan, och var väldigt smal...
Vi tyckte inte att smärta och tvångsmatning varje dag lät som ett värdigt liv för en liten prins...
Han var fortfarande glad och hade aptit när vi tog bort honom. Vi tänkte att det var bättre att låta honom gå så än att vänta tills det blev värre och han kanske inte var så glad längre...
Det var ett otroligt tufft beslut, och jag hoppas verkligen vi gjorde rätt... Veterinären sade i alla fall att hon hade gjort som vi om det var hennes eget marsvin.
Så i onsdags förmiddag tog vi farväl av vår lilla fina Pelle prins...
Veterinären tände ett ljus åt oss och gick ut ur rummet så vi fick ta farväl av honom när han somnade, lugnt och stilla...
Kommer alltid sakna honom.. <3
Om ni visste hur tomt det känns...
Om ni visste hur tomt det känns...
Sen tar det inte slut där.. Men ni kan pusta ut, vi har inga fler fullt så dåliga nyheter om djuren..
Metapod har dock fått operera sig. Hon hade blodiga flytningar, och svarade inte på antibiotika som de annars brukar göra om det är livmoderinflammation. Veterinären trodde ändå att det rörde sig om just detta, och ville operera bort livmodern.
Så vi åkte till veterinären på tisdagen (dagen innan vi var där med Pär) för operation. Operationen gick bra. Jag satt i väntrummet hela dagen så de lätt kunde nå mig ifall nåt skulle gå på tok.
Efter operationen kom de ut med henne till mig, och jag satt med henne ett par timmar så att hon fick vakna till innan vi åkte hem. De berättade att de hade hittat en liten tumör i livmodern, men att den var borta nu då de plockat ut hela livmodern. De vet inte om den var elakartad eller godartad, en analys hade kostat 1500 kr. Men även om det vore elakartad finns det inte så mycket mer att göra än att hålla koll på att hon inte får tumörer igen, så vi gjorde ingen analys.
Hon mår hur som helst superbra nu och har återhämtat sig ordentligt. :) Hon återhämtade sig riktigt snabbt faktiskt. Hon tyckte vi var tråktofflor som inte ville låta henne klättra och hoppa en massa redan samma kväll, efter operationen. Så det enda som vittnar om operation nu är en rakad mage med ett litet ärr på.
Sen har Luva varit till veterinären också.
I torsdags märkte vi att hon började låta lite när hon andades. Bara lite. Som om hon vore lite snorig, typ. I fredags, dagen därpå, så åkte vi allihop bil till Dalarna för att fira jul. Och i fredags kväll hade lätena blivit mycket värre. Man såg också på hela kroppen att det var svårt för henne att andas.
Vi har ju varit med om förut att hon låtit när hon andats och att hon då åkt till veterinären och fått antibiotika. Men det här lät helt annorlunda. Och såg helt annorlunda ut.
Jag ringde i panik till Falu djursjukhus: stängt. Såklart. De hänvisade till Strömsholm, så jag ringde dit. Fick tag på en veterinär som erkände att han inte kunde råttor, men undrade om vi inte kunde sätta in antibiotika eller nåt. Föga tröstsamt när man i panik sitter med en råtta som har så svårt att andas (och ibland inte verkar få luft alls) och man inte vet om hon ska överleva natten.
Kom att tänka på Roslagstull, som ju är en rätt duktig smådjursklinik. Ringde dit, blev hänvisad till deras betalnummer (20 kr minuten), fick en ganska dryg sköterska på tråden som inte gav just någon hjälp alls.
Ringde vidare till blå stjärnans djursjukhus då vi visste sedan tidigare att de också hade en nattöppen betaltelefon, fick prata med en sköterska som faktiskt var bra. Hon kunde dock inte hjälpa oss med något annat än att rekommendera att vi fuktade luften då det skulle vara lättare att andas då.
Så vi satte oss i duschrummet och slog på duschen en stund.
Frågade även den sköterskan om vi kunde sätta in metacam (antiinflammatoriskt). Vi hade det hemma då Metapod gick på det, och tänkte att det kanske skulle verka avsvällande då det nästan lät och verkade som att Luva hade förträngda luftvägar. Sköterskan frågade veterinären, men de kunde inte ge sådana råd på telefon, så det fick vi i så fall göra på eget bevåg. Och det gjorde vi. (Gav henne bara lite grann. Vet inte om det hjälpte, men vi kände att vi var tvugna att göra nånting. Det skulle inte göra någon skada i alla fall.)
Sen satt vi i duschrummet med Luva hela natten och försökte hålla henne varm. Hjälte-Eddecooling hade även försökt suga på nosen på Luva för att se om det satt något i vägen i luftvägarna som gick att få ut (innan ni tänker "usch", kom ihåg att vi var desperata :P), men det hjälpte inte.
Så på morgonen när Falu Djursjukhus öppnade sin jour så åkte vi in dit och hängde på låset. Fick komma in nästan direkt. Veterinären trodde att det var bakterieinfektion i lungorna och vi fick antibiotika och metacam.
Så vi åkte hem, gav henne medicin och försökte ge henne mat och vatten. Hon ville inte äta eller dricka något alls. :/ Så vi satt med henne och försökte mata henne under stor del av dagen (inte hela dagen... var på begravning för min farmor också..).
Sen på kvällen så blev Luva sig själv en liten stund och började äta grejer. Efter att under flera timmar bara tagit pyttepyttesmå tuggor av saker och sedan vänt sig bort som om hon blev illamående.
Så vi fick i henne lite mat. Tack och lov. Och nu idag är hon helt sitt vanliga jag igen. :) Äter massor, ser pigg ut, springer till burluckan när man öppnar buren, etc. :)
Vet inte vad som hände igår, men vad det än var så verkar det lugnt nu. Kanske var antibiotikan som verkade rekordsnabbt? Vi vet inte.
Men Soochong är frisk och kry i alla fall. :)
Nu hoppas jag ju att jag hinner blogga något mer snart igen, men jag ska inte lova något. Jag är med och jobbar på en forskningsartikel som ska publiceras, är det tänkt. Det gäller sekvenseringen av ett nytt kiselalgsgenom. Och det ska vara klart nu i mellandagarna, så jag kommer nog ha fullt upp om dagarna. Och nätterna, om jag har otur.
Men om vi inte hörs något mer innan, god jul på er!
Skavanker
Hej!
Nu var det länge sen! Ledsen för det.
Har en otrolig idétorka. Då blir det liksom lättare att bara låta bli att blogga istället för att sitta i timmar och jobba på något som sen bara känns krystat. ^^;
Vet inte vad som är grejen, bara flyter genom vardagen utan några som helst kreativa infall. :P Jamen jag ritar inte ens i skolböckerna!!
Illa.
Hur som helst, jag tänkte att ni nog ville veta att jag har en lösning på vårat problem! :)
Jamen, ni veet... att det är svårt att se skillnad på Luva och Soochong i bloggen!
Men nu har jag det!
Någon gång under den senaste tiden har Soochong gått och dragit på sig ett litet hack i ena örat.
Har betraktat det där hacket många, många gånger.
Funderat på hur hon fått det, om hon bråkat med någon av tanterna och om det inte gör att hon ser lite ut som en piratråtta.
Men det har liksom först nyligen gått upp för mig att jag ju kan använda det där hacket till att särskilja dem i bloggen! :)
Så ni kan ju vänja er vid den här synen nu då:
^^
Soochong är inte lika förtjust...
Lilla vackra, blanka, slanka Soochong (som enligt ryktet just skaffat sig en pojkvän) tycker det känns lite jobbigt att det som hon ser som en skavank ska pekas ut i bloggen, inför miljooooner läsare *host*.
Ja, hon vart lite upprörd faktiskt.
Hon gav på förslag att om jag ska rita henne sådär så ska jag själv ritas med mina skavanker.
Assymetriska näsborrar och exakt ingen haka.
Ja, faktum är att hon tog så illa vid sig att hon nu börjat med hijab.
Ja. Det döljer liksom skavanken, och eftersom det är en religiös huvudbonad så får hon ha den på sig hela tiden.
Undrar just hur jag skulle dölja mina skavanker då?
Jag kanske kunde odla skägg?
Fast det döljer ju inte näsborrarna så mycket. I alla fall inte den syregenomsläppande varianten av skägg.
När man tänker efter så lägger folk ganska mycket tid och energi på att dölja sina skavanker.
Det är smink, genomtänkta kläder och i extrema fall operationer.
Vi hade en liten diskussion om det i Flufflyan, och vi frågade Metapod hur hon skulle se ut om hon skulle dölja sina skavanker.
Jag menar, Soochong kör med hijab. Jag skulle kunna odla skägg.
Hur skulle Metapod göra?
Så hon visade hur hon skulle göra.
Exakt ingenting.
Den där lilla kroksvansiga, mulliga råttan med gula tänder och krokiga tår skulle inte göra något alls. Och plötsligt var hon överlägset vackrast utav oss alla (även inkluderat mig med helskägg).
Jamen det kanske är det som är grejen. Man kanske har en del att lära utav Metapod för en gångs skull. :)
Det är bara att ta efter!
Det är bara att ta efter!
...kanske inte allt helt bokstavligt, förstås. Ja, men ni behöver ju inte göra EXAKT som Metapod på bilden. Strutta runt stolt och naken offentligt, menar jag.
Det är straffbart och kan medföra problem. För mig.
Jamen, ni vet, polisen har ju redan ögonen på mig.
De är jätteavundsjuka på mitt långa, vackra, lockiga hår...
...min sofistikerade umgängeskrets...
...och min oerhörda ödmjukhet.
Så de väntar ju bara på en anledning att ställa till det för mig.
Ge dem ingen. Snälla. ^^;
Rådjur
Igår var jag och Eddecooling ute i skogen och promenerade litegrann med vår nya bananplanta. (Bara acceptera det. Bananplantor behöver också friskluft.)
Och för en gångs skulle hade jag inte kameran med mig.
Jamen ni vet ju vad som händer då. Och det gjorde det också.
När Eddecooling gick iväg upp för en kulle för att kika på utsikten följde jag en stig in i en glänta. Bara för att kika lite. Det var en rätt fin glänta, och solen höll på att gå ner.
Men alldeles vid kanten av gläntan fick jag lov att stanna.
Vågade knappt röra mig.
För där stod de.
Två rådjur.
(Orkade bara rita ett. Ni kan få ett till nån annan gång kanske. Lugnt?)
I kvällssolen. I en skitsnygg glänta. Som i en saga!
Jamen sånt där händer ju bara när man inte har kameran med sig!
Hur som helst så stod vi och kikade på varandra ett bra tag. Och sen börjar ett utav dem gå mot mig.
Lite sakta och trevande. Men den hinner ändå komma ganska nära.
När plötsligt...
Eddecooling kommer inbrakandes bakom mig. Rådjuren blir skitskraja, och båda två flyr i full fart.
"Ojdå. Skrämde jag iväg dem?"
Det kändes ju lite surt först, förstås.
Jag menar... Tänk vad häftigt om rådjuret hade kommit ända fram till mig!
Jag hade ju hela scenariot uppmålat i huvudet.
Tänk vad jag gick miste om!
Men såhär i efterhand har Edvin förklarat att han egentligen räddade mitt liv.
Ja, ni förstår, han tror att något helt annat hade hänt om det där rådjuret hade fått tag på mig.
Mja, jag vet inte riktigt... Den där Eddecooling kan ju luras ibland också.
En sak är säker, nästa gång jag går till den där gläntan ska jag ha kameran med mig!
Eddecooling håller också med om detta. Han tänker att det nog är den bästa livförsäkringen.
Jag menar... det enda man kan vara säker på är ju att det där aldrig hade hänt om jag hade haft kameran med mig.
Att vara yngst i Flufflyan
Hej!
Nu har ju Soochong bott hos oss i ett par månader, och hon har kommit in i det dagliga gunget, så att säga. :) Hon har lärt känna oss, vi har lärt känna henne, och hon och rått-tanterna har blivit tajta vänner.
Men Pär har ju nått en ansenlig ålder, jag och Edvin har gott och väl passerat tonåren, och rått-tanterna är... ja, små rått-tanter. :)
Detta leder ju till att Soochong är den absolut yngsta medlemmen här i Flufflyan.
Jag funderar ofta på om det är drygt för henne.
Jamen ni veet... Man kommer upp i den där åldern då alla andra i familjen plötsligt är supertöntiga.
Det enda man vill är ju att leva ett lyxigt rockstjärneliv, måla naglarna (läs: klorna), chatta med söta råttpojkar och prata med sina BFFs i telefon om hur orättvist allt är.
Men...
Så har man ju den där skittöntiga familjen som bara lever för att skämma ut en.
Ja, till exempel så har vi ju moster Metapod som krossar alla möjligheter till det där glamourösa rockstjärnelivet.
Moster Metapod är nämligen vansinnigt glupsk.
Moster Metapod har på sistone upptäckt att hon ju faktiskt inte behöver ta matbitarna en och en för att springa och gömma dem när maten serveras. Nej, hon har kommit på att en genomsnittlig råttmun kan husera ett flertal bitar mat.
Tre 2 x 2 cm stora bitar bröd (lingongrova) går lätt in på höjden. Och pressar man bara lite så går det nog i ännu mer.
Detta leder ju då till att Metapod tar ALL mat på första plundringsvändan. Och gömmer den således för de andra råttorna i sin superhemliga matgömma.
Som tur är så vet de andra råttorna vart Metapods superhemliga matgömma är någonstans.
På toaletten på övre våningen i buren.
Soochong, som har förstått att det inte är någon idé att försöka ta mat ifrån den alltid plundrade matplatsen går därför direkt till toaletten på övre våningen så fort det vankas mat.
Det är ju där det mesta av maten hamnar ändå.
Inte så glamouröst, tycker Soochong. Och det får man ju kanske hålla med henne om.
Men det slutar inte där!
Ni vet den där äldre tantsläktingen vars passion i livet är att förklara för folk hur smutsiga de är bakom öronen, eller att de verkligen borde tvätta halsen bättre?
Jadå, vi har ett sånt exemplar vi också!
Då och då hörs små pip ifrån råttburen. Små protester. Dessa har historiskt sett kommit från Metapod, som faktiskt är ganska fessig, i samband med att Luva tvättat henne.
Men Soochong gör faktiskt likadant! Kanske är det inte Metapod som är en Fessapod. Kanske är Luva en sån där hårdhänt skrubbtant som kommer med rotborsten och tvålen i högsta hugg och ämnar tvaga alla i sin närhet.
Ja, det verkar ju inte bättre. Och Soochong faller ofta offer för denna lite mer hårdhänta tvättmetod.
(Kan lugna oroliga läsare med att både Metapod och Soochong kan gå därifrån om de vill. :) Men de nöjer sig med att gnälla lite över att Luva tar i liite för mycket med tänderna under putsningen. Ja, vågar man egentligen göra något annat när man bor permanent med en galen liten skrubbtant?)
Ja, och sen har vi förstås det värsta av allt. Det som förstör en cool tonårsimage allra mest!
Den puttinuttande matten som bara inte förstår vad som är okej att säga och vad som är DÖDEN för varje häftig tonårsrockstjärna.
Ja, ni förstår, vi håller på och utreder om det kan vara så att Soochong är lite laktosintolerant. :)
Vi ger dem barnmat, och ibland har den innehållit skummjölk. Då och då är det någon av råttorna som har blivit lite dålig i magen, och det luktar *beeep*.
Detta har hänt sedan vi skaffade Soochong, och vi har starka misstankar om att det kanske är pga laktos i kosten. (vi TROR att det blivit bättre sedan vi började tänka på det)
Tanterna har alltid klarat laktos bra, och deras absoluta favoritbarnmat just nu (carbonara) innehåller just skummjölk.
Vi är fortfarande inte helt säkra, men håller lite koll och observerar.
Till Soochongs stora förtret. :)
Så.. är det jobbigt att vara yngst i Flufflyan?
Möjligt. Men vi är inte alltför oroliga. :) Soochong verkar trivas väldigt bra med sina tanter, och de ligger ofta och myser tillsammans.
"Men säg det inte till någon!!", väste Soochong när jag frågade henne tidigare idag.
Nejdå. Självklart inte!
Att skriva det är däremot en helt annan sak. :)
Fotobombad utav råttor
Jaha, då var man hemma i Sverige igen då.
Ska se till att skriva ett avslutande inlägg i resdagboken så småningom. Med några extra bilder och lite sånt.
Det kommer...
Polepole, som de skulle sagt i Tanzania. "Långsamt". Ett uttryck som ofta används ihop med "ingen har bråttom i Afrika" och "titta i min souvenirshop lite längre!!".
Men faktum är att man har bråttom i Afrika. Eftersom man hela tiden blir stoppad utav människor som hävdar att ingen har bråttom i Afrika och sedan försöker sälja saker till en så får man plötsligt ganska ofta bråttom för att hinna med det man egentligen ville hinna med. :)
Sitter och går igenom lite safaribilder. Tyvärr är de flesta lite överexponerade. Svårt att bedöma där på plats när det var jätteljust vilken exponering man ska ha, även med histogram.
Behöver lite mer övning. :)
Däremot var det inte det som förstörde de flesta safaribilderna.... Nej. Alltså, när man tittar lite närmre på bilderna så upptäcker man saker man inte såg när man tog dem.
Jag är ganska säker på att jag har blivit fotobombad utav råttor.
Hur det gick till är jag inte säker på. Råttorna har ju varit här i Sverige. Ja, trodde jag i alla fall.
Men trots det så sitter jag här med ett gäng såna här foton:
Och ni stirrar ni på första bilden och tänker "råttor äter väl ändå inte fåglar? Vad håller råttan som är misstänkt lik Soochong på med?".
...är ni säkra på det?
Wikipedia säger nämligen att brunråttor, som tamråttan är en tam variant utav, förföljer och tar död på sparvar och änder. :P Eller dyker efter mollusker i Italien. ^^;
Sjuka djur. :)
Våra råttor har då inte visat några sådana avancerade tendenser här hemma. Ligger mest i små hängmattor och får maten serverad, faktiskt.
Kanske ska börja överväga om de kan fixa sin egen mat framöver, dock.
Är de så driftiga att de kan ta sig till Tanzania bara för att jäklas med mina semesterfoton så kan de nog mer än vad man tror. :)
Nässtudie
Dags för ett tidsinställt inlägg igen! :)
Har ni någonsin detaljstuderat en råttas näsa när råttan tvättar sig?
Nej, inte jag heller. Förrän jag tog en snabb fotoserie på Metapod när hon tvättade sig alldeles innan jag åkte.
Och jag bedömer att det är intressant nog att utsätta er för! :D
Jamen ungefär såhär ser en råttnäsa ut när den ser ut som vanligt:
Ja, så ni får en känsla för det, liksom. (Det är inte Metapods allra mest smickrande vinkel vi bevittnar på bilden ovan. :D Försök att bortse ifrån det.)
På nästa bild ser det genast lite annorlunda ut. Bevittnar vi en råtta peta sig lite i näsan, tro?
Sist, men inte minst: Skåda världens minsta elefant! ^^
Och när vi ändå snackar råttor som ser ut som afrikanska djur kan jag ju passa på att bjussa på denna också:
Mina damer och herrar, giraff!
...eller världens mest närsynta råtta. ^^
Kram på er!
Resdagbok!
Hej pa er!
Det verkar vara klurigt att lagga in bilder har pa blogg.se ibland, sa jag har skaffat en resdagbok istallet.
Det ar dar alla uppdateringar om Tanzania formodligen kommer hamna framover. Det gar att kommentera dar ocksa, vilket ni jattegarna far gora. :) Ar alltid lite brattom har nar man sitter vid internet, och langsamt internet, sa hinner ofta inte svara pa kommentarer, men laser dem alltid. :)
Sen rakar jag veta att det kommer komma iallafall ett till inlagg har i bloggen ocksa medan vi ar borta, som schemalades innan vi akte. Det skulle egentligen komma imorgon, men flyttar fram det till fredag sa att alla hinner se det har inlagget forst sa det inte forsvinner i mangden.
Kram pa er!
-----
For my english-speaking readers
For our pictures from Tanzania, please click here:
---
Ps.
Haha, ja, jag har faktiskt icke-svensktalande lasare. ;) Tro det eller ej!
Hur gör djur?
Ni kanske undrar vad djuren har för sig nu medan vi är i Tanzania, förresten!
Ja, faktum är att jag tänker vara så ful att jag tar FÖR GIVET att ni undrar det. ^^ Och gör ett helt inlägg om det. Varesig ni vill eller inte! (Jag kan faktiskt göra lite vad jag vill nu, för jag är jättelångt bort, och ni kan inte kasta så långt. :) )
Ja, råttorna blir uppassade utav Signecooling, Eddecoolings syster! ^^
Har hört rykten om att speciellt Luva har en fäbless för laktosfri fil.
Signe äter ibland en tallrik fil när hon låter råttorna springa och leka på golvet, och Luva försöker ta sig upp i tallriken för att snylta med alla medel.
Rätt envis lär hon vara också, vad jag hört. :)
Pär blir uppassad utav Ingridcooling, Eddecoolings mamma. ^^
Och utav henne får han massa gräs från Pärs egen kulle i Falun. :)
(jadå, det finns en sån. ^^ Alldeles i närheten av Pär)
Enligt Pär själv ska gräset från Pärs kulle vara alldeles extra gott och saftigt. Jag tror ju att han kanske kan vara lite partisk. Men det får man väl vara om man är ett marsvin med en egen gräskulle.
Ja, men då så! ^^ Då har ni lite koll.
Det här var alltså också ett sånt där tidsinställt inlägg dårå.
Skönt ändå att blogg.se har sådana nu! Kommer ihåg hur krångligt det var förut för någon sommar sedan, fick lov att leja mamma för att gå in och posta inläggen en viss dag. ^^; Tekniken går framåt!
Dar es Salaam
Hej!
Sitter pa ett internetcafe med ganska langsamt internet. Men tankte att jag kunde skriva lite och ladda upp nagan bild. :)
Vi ar fortfarande kvar i Dar es Salaam, men aker eventuellt till Mikumi imorgon, dar vi ska pa safari.
Den har bilden ar fran hotellet vi sov pa forsta natten:
Och har kommer en bild jag tog nar vi akte tuc tuc fran det hotellet in till centrala Dar es Salaam:
Far bli fler bilder en annan gang, tiden borjar rinna ut pa internetcafeet. :)
Kan bara rapportera ocksa att djuren verkar ha det bra dar hemma. ^^
Ha det sa bra!
Kram pa er!
Kram pa er!
Luftens hjältar
Nu sitter vi på flyget!
Ja, om inte något oförutsett hänt. Som att en mus håller hela flygplanet gisslan. Det har ju hänt förr.
Det här inlägget är ju tidsinställt, dårå.. Så jag skrev det egentligen igår. Jag siktar dock på att få upp inlägg här under tiden vi är i Tanzania också. :) Inga tecknade, dock. Ritplattan och datorn stannar hemma. Men foton! Och text kanske. :)
Jag tänkte att jag skulle försöka hitta Simba åt er. Jamen ni vet, han den afrikanske skådespelaren känd från filmer som "Lejonkungen". Han den lurviga. Lejonet. Ni veeet.. Han har ju inte synts till så mycket på senare år. Dragit sig tillbaka, liksom. Men jag tänkte hitta honom. Lite "Searching for sugar man", liksom. Fast "Searching for Simba".
Hur som helst, jag är ju inte helt säker på hur det kommer gå att använda blogg.se ifrån Tanzanias internetcaféer. Så OM jag skulle uppleva några svårigheter med att ladda upp bilder här så kommer jag ladda upp bilder på en annan sida istället och posta länken till den på bloggen.
Jamen då så!
Hoppas kunna få lite bra bilder på djur och sånt där nere.. Hoppas kan man ju alltid. ^^
Men har jag lyckats få en hyfsad bild på det här vilddjuret så ska jag nog kunna få nån enstaka bra bild från Afrika också:
(Sen behöver jag ju inte berätta att det tog mig en halvtimme att få den där bilden. :) De flesta bilder jag fick var suddiga av nån anledning. :P ...fast nu berättade jag ju det i alla fall)
