Kommer alltid sakna honom.. <3
Om ni visste hur tomt det känns...

 

 

 

Sen tar det inte slut där.. Men ni kan pusta ut, vi har inga fler fullt så dåliga nyheter om djuren..

 

Metapod har dock fått operera sig. Hon hade blodiga flytningar, och svarade inte på antibiotika som de annars brukar göra om det är livmoderinflammation. Veterinären trodde ändå att det rörde sig om just detta, och ville operera bort livmodern.

Så vi åkte till veterinären på tisdagen (dagen innan vi var där med Pär) för operation. Operationen gick bra. Jag satt i väntrummet hela dagen så de lätt kunde nå mig ifall nåt skulle gå på tok.

 

Efter operationen kom de ut med henne till mig, och jag satt med henne ett par timmar så att hon fick vakna till innan vi åkte hem. De berättade att de hade hittat en liten tumör i livmodern, men att den var borta nu då de plockat ut hela livmodern. De vet inte om den var elakartad eller godartad, en analys hade kostat 1500 kr. Men även om det vore elakartad finns det inte så mycket mer att göra än att hålla koll på att hon inte får tumörer igen, så vi gjorde ingen analys. 

 

Hon mår hur som helst superbra nu och har återhämtat sig ordentligt. :) Hon återhämtade sig riktigt snabbt faktiskt. Hon tyckte vi var tråktofflor som inte ville låta henne klättra och hoppa en massa redan samma kväll, efter operationen. Så det enda som vittnar om operation nu är en rakad mage med ett litet ärr på.

 

 

 

I torsdags märkte vi att hon började låta lite när hon andades. Bara lite. Som om hon vore lite snorig, typ. I fredags, dagen därpå, så åkte vi allihop bil till Dalarna för att fira jul. Och i fredags kväll hade lätena blivit mycket värre. Man såg också på hela kroppen att det var svårt för henne att andas.

Vi har ju varit med om förut att hon låtit när hon andats och att hon då åkt till veterinären och fått antibiotika. Men det här lät helt annorlunda. Och såg helt annorlunda ut.

 

Jag ringde i panik till Falu djursjukhus: stängt. Såklart. De hänvisade till Strömsholm, så jag ringde dit. Fick tag på en veterinär som erkände att han inte kunde råttor, men undrade om vi inte kunde sätta in antibiotika eller nåt. Föga tröstsamt när man i panik sitter med en råtta som har så svårt att andas (och ibland inte verkar få luft alls) och man inte vet om hon ska överleva natten.

 

Kom att tänka på Roslagstull, som ju är en rätt duktig smådjursklinik. Ringde dit, blev hänvisad till deras betalnummer (20 kr minuten), fick en ganska dryg sköterska på tråden som inte gav just någon hjälp alls.

Ringde vidare till blå stjärnans djursjukhus då vi visste sedan tidigare att de också hade en nattöppen betaltelefon, fick prata med en sköterska som faktiskt var bra. Hon kunde dock inte hjälpa oss med något annat än att rekommendera att vi fuktade luften då det skulle vara lättare att andas då.

Så vi satte oss i duschrummet och slog på duschen en stund.

Frågade även den sköterskan om vi kunde sätta in metacam (antiinflammatoriskt). Vi hade det hemma då Metapod gick på det, och tänkte att det kanske skulle verka avsvällande då det nästan lät och verkade som att Luva hade förträngda luftvägar. Sköterskan frågade veterinären, men de kunde inte ge sådana råd på telefon, så det fick vi i så fall göra på eget bevåg. Och det gjorde vi. (Gav henne bara lite grann. Vet inte om det hjälpte, men vi kände att vi var tvugna att göra nånting. Det skulle inte göra någon skada i alla fall.)

 

Sen satt vi i duschrummet med Luva hela natten och försökte hålla henne varm. Hjälte-Eddecooling hade även försökt suga på nosen på Luva för att se om det satt något i vägen i luftvägarna som gick att få ut (innan ni tänker "usch", kom ihåg att vi var desperata :P), men det hjälpte inte.

Så på morgonen när Falu Djursjukhus öppnade sin jour så åkte vi in dit och hängde på låset. Fick komma in nästan direkt. Veterinären trodde att det var bakterieinfektion i lungorna och vi fick antibiotika och metacam.

Så vi åkte hem, gav henne medicin och försökte ge henne mat och vatten. Hon ville inte äta eller dricka något alls. :/ Så vi satt med henne och försökte mata henne under stor del av dagen (inte hela dagen... var på begravning för min farmor också..).

 

Sen på kvällen så blev Luva sig själv en liten stund och började äta grejer. Efter att under flera timmar bara tagit pyttepyttesmå tuggor av saker och sedan vänt sig bort som om hon blev illamående.

Så vi fick i henne lite mat. Tack och lov. Och nu idag är hon helt sitt vanliga jag igen. :) Äter massor, ser pigg ut, springer till burluckan när man öppnar buren, etc. :)

Vet inte vad som hände igår, men vad det än var så verkar det lugnt nu. Kanske var antibiotikan som verkade rekordsnabbt? Vi vet inte.

 

 

 

Men Soochong är frisk och kry i alla fall. :)

 

 

Nu hoppas jag ju att jag hinner blogga något mer snart igen, men jag ska inte lova något. Jag är med och jobbar på en forskningsartikel som ska publiceras, är det tänkt. Det gäller sekvenseringen av ett nytt kiselalgsgenom. Och det ska vara klart nu i mellandagarna, så jag kommer nog ha fullt upp om dagarna. Och nätterna, om jag har otur.