Vårmode
Det slog mig att jag ju är en sån där ung, kvinnlig storstadsbloggare med en pytteliten hund. På blogg.se.
Men trots allt detta har jag ju inte delat med mig av mina modekunskaper till er!
Detta är inget annat än enormt själviskt utav mig, och jag ber om ursäkt! Speciellt eftersom jag faktiskt råkar ha björnkoll på vad som faktiskt är helt rätt nu i vår!
Nu till våren är det blått och urtvättat gröngrått som gäller! Vita strumpor or go home. Istället för handväska är det i vår den lilla svarta (hundrelaterade plastpåsen) som gäller.
Ja, ni ska helt enkelt se ut såhär:
Spöken?
Jag tror att jag har blivit senil.
Eller så har vi spöken i lägenheten.
Det började för några veckor sedan. Jag började hitta mina skor på märkliga ställen i lägenheten.
Jag som kunde ha svurit på att jag alltid ställer skorna vid dörren, där de ska vara, efter att jag kommer in i lägenheten. Jag kunde svurit på det!
Men trots det fortsätter skorna dyka upp där man minst anar det.
Det börjar bli ett problem. Jag ställer förstås alltid tillbaka skorna där de ska vara, men trots det är det någon (jag själv?) som flyttar på dem igen.
Jag är ju en sansad person [källa behövs], som inte direkt tror på spöken, men jag börjar få slut på förklaringar.
Är jag senil, blott 25 år gammal?
Har jag, den evige nykteristen, minnesluckor à la tonårsfylla?
Har vi fått in vättar i lägenheten (jag VISSTE att vi borde ha myggnät för fönstrena när vi vädrar)?
Eller har vi... spöken?
Enda lösningen jag ser är att alltid hålla skorna under uppsikt. Om det då är spöken (eller vättar) så bör fenomenet rimligtvis upphöra.
Ja.
Ja, det är så det får bli.
Jag får hålla skorna under uppsikt så får jag säkert situationen helt under kontroll...
..under kontroll...
...under kontroll...
...
Jag får återkomma när jag samlat mig lite.
Ett mysterium är vad det är. Och vem vet vilka mörka, övernaturliga, uråldriga krafter som ligger bakom.
Frisör
Ok, så jag kan ha fuckat upp.
Men innan ni dömer mig så måste ni ha hela historien!
Ni förstår... Rafiki har blivit lite långhårig på sistone.
Jag, med min fäbless för fluff, har inget emot det. Alls. Tycker det är snyggt. Men Eddecooling har på sistone frekvent undrat om det inte är dags att även vår lilla valp får se dagens ljus (och samtidigt tappa massa vikt inför bikinisäsongen) nån gång.
Helt onödigt.
Det är Sverige mitt i vintern. Vi haaaar inget dagsljus. Och gällande bikinisäsongen vill jag, sedan Fiki försökte rulla sig i en hög fekalier, tro att vår lilla valp är alldeles särdeles obekymrad över sitt yttre.
Hur som helst, det har kommit snö i Göteborg. Igen. Jag vet, jag är lika förvånad som Västtrafik tycks vara varje gång, år efter år.
Detta har lett till att Fiki, som älskar snö över allt annat, kommer in och ser ut som michelingubben efter en vanlig genomsnittlig promenad.
Plus att Eddecooling var bortrest nu i helgen.
Så jag tänkte göra två flugor på smällen: överraska Eddecooling så han blir nöjd och glad samtidigt som jag minskar mängden päls som snö kan komma att bosätta sig i.
Jag skulle frisera Fiki.
Så långt, allt väl.
Grejen är, som vi bittert skulle få erfara, att Flufflyan inte haft någon kunnig frisör sedan Fluffgänget-Pär.
Fiki menade dessutom på att man visst kan ligga på rygg och sträcka ut tungan medan man blir friserad, speciellt när man blir friserad på ryggen.
Det ena ledde till det andra, och det blev ganska ojämnt, va...
Då tänker man ju att en sansad person hade slutat där:
"Ojdå! Det blev visst lite ojämnt. Bäst att jag överlåter det här till någon annan, eller åtminstone tar ett djupt andetag innan jag fortsätter."
Jäkla otur att det inte finns några sansade personer i Flufflyan.
Resonemanget här gick mer i tongångarna utav:
"HerreGUUUUUUD, DET DÄR ÄR JU SKITFULT! Och Eddecooling är hemma snart! Om jag klipper så mycket jag hinner, samtidigt som jag håller andan och ber en bön, så blir det nog bättre. Äeh, faktum är att jag inte ens vågar titta. Jag kör på känsla!"
Ni bara "Men Fluffgänget-Sandra, hur tog Fiki detta då?".
Jo, alltså... det är det som är så konstigt. Han tog det skitbra! Han, som inte ens brukar låta mig klippa luggen så att han ser vart han går, satt/låg/stod och bara betraktade spektaklet. Ganska roat, liksom. Inte ett dugg bekymrad över att han kommer behöva ha heltäckande kroppsstrumpa på sig i skolan imorgon.
Jag tror det ligger till såhär.
Han tjänar ju rätt bra på att vara söt.
Må det vara klappar, godis eller fina ord från främlingar.
Han tjänar rätt bra.
Så det var som om han hade funderat ut att:
Söt = $
Söt + Omåttlig medömkan på grund av världens fulaste frisyr och en förmodad psykopat till matte = $$$!
Men det kändes ändå rätt bra. Hur mycket jag än klandrar mig själv för Rafikis nya "frisyr" så klandrar inte han mig.
Han är nöjd.
Det lättade dock inte ångesten över vad Eddecooling skulle säga om att jag skalperat vår Havanais.
När Eddecooling kom in genom dörren var stämningen så spänd att man kunde ta på den.
Förvånat såg han sig om efter vad som skulle kunna vara anledningen till att den en gång så mäktige Fluffhövdingen satt i ett hörn av soffan och kved osammanhängande saker om en önskan att få fortsätta existera trots begådda misstag.
Som tur är har Fluffgänget-Sandra världens bästa (och världens minst estetiskt petiga) sambo.
Eddecooling älskade Fikis nya frisyr. Eddecooling säger att han ser mjuk, fluffig och valpig ut igen.
Fiki, som undrar om Eddecooling är blind och lite bakom flötet, är också nöjd med situationen, trots brist på omedelbar medömkan. Fikis ökade fluffighet triggade någon form av kramkalas djupt inne i Eddecooling som Fiki sent ska glömma.
Så det gick ju bra ändå.
Och inom kort kanske jag till och med vågar lägga upp en bild. Faaast, inte idag, för Eddecooling som just kom in från kvällspromenaden säger att Fikis päls guppar ojämnt när han går, och är lite längre på vänster sida. Vilket är logiskt. Fiki låg mest på vänster sida när jag friserade honom, och jag hann inte rätta till det innan Eddecooling kom hem.
Jag får ta honom till en skicklig hundfrisör, helt enkelt. En som vet hur man gör!
....är vad en sansad person hade sagt. :D
Imorgon får jag be Fiki att ligga på höger sida.
Selfies, selfies, selfies
Hej på er!
Nu börjar vi få en idé om ungefär hur Rafiki, eller Fiki som vi kallar honom, kommer se ut i bloggen. :)
Gjorde ett par snabba skisser tidigare:
Sen kommer det väl förändras tänker jag. Ni som hängt med länge kommer kanske ihåg hur råttorna tecknades alldeles i början av bloggen, och vilken skillnad det var mot hur de tecknades senare. :)
Nåväl. Nu har Fiki tagit över vår Instagram. Antar jag.
Eller jag vet inte annars vad sjutton det var han höll på med när jag kom in i vardagsrummet tidigare idag. Men det såg ju ut som att han satt och tog en massa selfies.
Med min mobil. Så nu har jag massa små klibbiga fingeravtryck att tvätta bort, och en herrans massa selfies.
När vi letade vilken hundras vi skulle ha så läste jag att Bichon Havanais är rätt avlång, liksom. Som i "ganska korta ben".
Huvudanledningen till att vi valde just Havanaisen var ju då förstås att den inte skulle ha möjlighet att ta massa selfies med de där korta armarna, men det verkar ju inte hindra just det här exemplaret.
Men långt ifrån alla tvåbeningar i Flufflyan fördömer detta beteende.
Somliga betraktar med intensivt intresse....
...och tar efter.
Så nu sitter jag här, med en mobil full av hundselfies och en digitalkamera full av vad som måste vara den värsta fåfänga-episoden sedan "Boromir, Boromir, Boromir!".
Det går nog över. Jag menar... man tröttnar väl på att ta selfies nån gång.
Jag menar, det är väl inte som att folk tar selfie efter selfie, dag efter dag, utan att tröttna.
Jag menar, det är ju inte som att folk kan bli beroende av att ta kort på sig själv.
Eller hur?
...
...eller hur? :S
Och förresten...
...så har vi Instagram nu. :)
Kommer mest att modereras utav Rafiki, förstås.
Vill ni följa oss så heter kontot "fluffganget", kort och gott.
Kram på er!
