Jag tror att både Edvin och jag hade på känn att något inte stod rätt till när vi hittade den här lappen i postfacket tidigare idag.

Inte bara för att någon uppenbarligen violerat vår skriftliga önskan om "ingen reklam tack".

Nej.

Den här lappen gav en djupare och mer obestämd negativ känsla i maggropen.



Vi backar tillbaka bandet lite.

I helgen var ju råttmormor och råttgammelmormor här. Råttgammelmormor hade med sig en gammal skrivare som vi får ta över.
Så nu i morse installerade vi den, och den funkar kanonbra! (den skarpögde tycker sig finna produktplacering i föregående mening. ^^)

Sedan var det dags att åka till skolan.



Väl hemma igen fann vi lappen i postfacket. Vi hade Smulans förra affärsidé, solariet, i färskt minne så vi skyndade oss upp till lägenheten.

Och tur var väl det.

Uppe i Flufflyan höll Smulans första kund just på att göra sig redo.


Smulan hade en teori om att det skulle låta bättre i reklambladet om hon kunde skriva till att metoden testats med djurförsök.

Jag har en teori om att vi måste se över låset till råttburen.



Sladden till skrivaren ligger nu i det råttsäkra kassaskåpet (tillsammans med brödrosten, borrmaskinen, vaxremsorna och annat de lyckats missbruka).


Och Golbat får inte skaffa någon tatuering förrän hon är 18!