Det är så synd om Golbat.

Hon är alldeles ensam.

Med Smulan.

Och Pär.

Och Jammy.

Och barnvakten.

Och tydliga instruktioner om att ser hon det allra minsta deppig ut skall räkor genast tinas och serveras.

Men ändå.


Jag och Edvin är nämligen på väg till Leksands medeltidsmarknad.

Med andra ord blir det nog inte så mycket bloggande förrän tidigast på söndag eftermiddag på tåget hem.


Vi åkte i morse:



Tänk om barnvakten tappar bort nyckeln! Eller får minnesförlust.
Tänk om Tjock-Smulan äter upp all mat för Golbat!
Tänk om Jammy inte märker att han får mat! Tänk om de inte får gräs!
Tänk om de blir kidnappade utav utomjordingarna och blir homies till Elvis och aldrig mer kommer hem!
Och tänk så de kommer sakna mig!!!



Edvin kapar bloggen: Alla djur såg ut precis som vanligt och marsvinen kommer att bli tjockkorvar av all mat vi lämnat kvar. Barnvakten har två A4-sidor instruktioner om hur allt ska gå till så det är ingen fara. Sandra är bäst på många sätt, men idag är hon en fjompa.

Kapning slut.

Sandra tillbaka vid tangenterna: Jag skulle raderat ovanstående om det inte var för "Sandra är bäst"-delen. Låt gå för den här gången.

Nu börjar vi närma oss ett tågbyte.

Klart slut! Tills på söndag nås vi bäst via röksignaler eller sjungande telegram (skickar ni ett sjungande telegram lovar jag att vara anträffbar. :P)