Och inte drunknade jag heller. :)



Ni som har haft sjuka djur vet nog precis hur svårt det är att få i dessa djur medicin när det behövs.

Vet att åtminstone Andréas har full koll på detta. Medicinen går liksom aldrig i utav sig själv.

Därför blev vi jätteförvånade när råttorna vid första medicineringen hällde i sig alltihop på nolltid!
Självmant!

Vi kör ju med vibranord, som tydligen ska smaka hallon.



Skitbra, tänkte vi! Det här kommer ju gå som en dans!



Grejen är att råttor är ombytliga...


Ibland blir de irriterade över att medicinen tar slut:




Och ibland känner man bara på sig att medicineringen kommer ta lååång, lååång tid...



De senaste gångerna har det varit helt omöjligt att förutse om råttorna kommer äta medicinen eller inte.


Plötsligt kan Smulan totalvägra, och då får man fjäska och muta med bananer i en halvtimme för att hon ska få upp lite matlust. Sen vill hon ha medicin.

Sen helt plötsligt kan Golbat, som älskat medicinen högre än något annat förut, vägra. Och då blir det svårt.
Golbat är lite envisare än Smulan.
I morse tog det drygt en timme. ^^;



Vi har inte velat tvinga i någon av dem medicin med tvångsmatning än heller.

Vi misstänker att i samma sekund som vi tvångsmatar en utav dem kan vi vinka adjö till all eventuell kommande frivillighet från råttornas sida.


Gäller att vara ute i tid alltså. Och inte ha bråttom någonstans. ^^;