Edvin är, som ni säkert tidigare sett, heminredare med inriktning på marsvin.



Edvin älskar att möblera om i marsvinsburen.



I vanliga fall sträcker det sig till att flytta trähuset till en annan del av buren.

De lite galnare idéerna har t.ex. kunnat vara att ställa en vippbräda i vägen för den enda passagen mellan två delar av buren, vilket orsakat förvirring hos marsvinen som till slut fått finna sig i att vippa sig över till andra sidan.

Men häromdagen gick han ett steg längre.

Ni vet ju hur det är, för att hålla sig i rampljuset måste man vara nyskapande och kreativ. Tänka utanför lådan, så att säga.

Men det här var bara för mycket.




Marsvinen har en tunnel som de tycker väldigt mycket om.
En tunnel som de fick i julklapp av Edvins kusin Hilda förut (marsvinen hälsar och tackar så mycket, Hilda! ^^).

Den här tunneln har alltid förut legat på marken. För att det är det marsvinstunnlar ska göra.

Men så en morgon började det joxas och fixas en herrans massa vid marsvinsburen. Ja, då var det ju inredningsarkitekten Eddecooling som varit där och konstnärat sig.

Tunneln var nu upphängd i en pinne flera centimeter ovanför marken!



"Jag känner marsvin", tänkte jag. "Det där går aldrig".


Jag tänkte tillbaka på mina första försök att få marsvin att utföra akrobatiska konster. Jag var väl lite över 11-12 år och hade mitt marsvin "Gottan". Jag hade honom i koppel ute på gräsmattan och ville få honom att hoppa över spjälorna i en stege som låg på marken.

Marsvin är inga hoppfantaster.

Det slutade en gång med att jag fick fiska ut honom ur en buske där han tyckte att det var bra mycket lugnare att hålla till.



Så vid blotta åsynen utav Edvins senaste kreation tyckte jag mig för mitt inre kunna se morgondagens negativa recension i "Marsvinsbladet" (en mystisk tidning som dyker upp varje morgon på vårat köksbord. Den har ingen utgivare, och jag kan inte minnas att vi tecknat någon prenumeration):



Jag har haft marsvin utan uppehåll sedan 2001, och jag trodde att jag hade koll på marsvin.

Jag trodde att jag inte kunde ha mer rätt när jag "visste" att marsvin får kvarka av blotta tanken på att låta fötterna lämna stabil mark.

Ja, jag var nästan säker på att anledningen till att marsvins ögon sitter så de inte ser sina egna fötter är att de skulle bli höjdrädda om de såg hur långt det är från nosen ned till marken (ett par centimeter).


Men se, det första Snöff gör när han ser att tunneln är på plats är att dyka i.

Inte det minsta bekymrad över att den gungar och svänger när han är där i. Eller över att jag får massa bekymmer med att censurera hans rumpa, för den delen...

Och inte långt därefter är det Pär som provar. Det går bra det också. Fast jag hann inte få något bra foto.

Där ser man...


Lite stilpoäng får jag ändå för att jag inte sett någon utav dem vara i den sedan den morgonen. Men Edvin vann ändå.

Marsvinen kanske är lite tuffare än vad jag tror, då.





Vi har haft skitkonstigt väder här i Göteborg under kvällen!

Under ett tillfälle så snöade, åskade och blixtrade det. Samtidigt! Har nog aldrig förut sett nedseglande snöflingor lysas upp av en blixt.
En rejäl blixt var det också. Kanske den största jag sett. Hela världen blev ljust lila för ett ögonblick.


Nu är det sovdags för oss! Har börjat på en ny kurs nu. Biokemi. :) Äntligen tillbaka till mina älskade celler och DNA!

Godnatt på er! ^^

Glöm inte att anmäla er till söndagens lucköppning om ni inte redan gjort det! :) Läs hur i förrförra inlägget (tror jag).