Jaha. Då har Edvin åkt iväg till Lekvattnets medeltidsmarknad. Själv stannar jag hemma den här gången och agerar djurvakt.


Ibland när jag är ensam hemma, oftast när jag har något viktigt att plugga till, så brukar Snöff vara drygare än nånsin. Han brukar babbla oavbrutet, bråka med Pär, välta matskålar lite extra ofta och stampa i marken.

Edvin brukar i smått skrytig ton förklara att detta beror på att alfa-hanen, dvs. Edvin själv, är bortrest.
Enligt Edvin märker djuren direkt att rangordningen i hemmet ändras i samma sekund som Edvin sticker näsan utanför ytterdörren.


Jag har alltid förkastat denna teori.

Det är ju löjligt!

Jag är ju Fluffhövding, djuren har precis lika stor respekt för mig som för Edvin.


Fast just ikväll kanske man skulle överväga att ge Edvin ett medhåll eller två.


Eftersom det var nästan hela 3 veckor sedan jag sist var sjuk så har jag äntligen fått feber igen. (Undrade just vart den hade tagit vägen)

Detta innebär en svaghet i mitt annars så fasta och solida ledarskap över fluffgänget. Råttor är just den sorts djur som kan lukta sig till dessa svagheter. Och utnyttja dem.


Jag har ingenting att säga till om!

Lägenheten är en enda röra. En tibetansk myskoxe har just ätit sig halvvägs igenom årets kurslitteratur.
Smulan lyckades sätta eld på en tvål och Golbat har på beundransvärt kort tid odlat en ganska missprydande mustasch.

Snöff däremot har hållit sig lugn. Riktigt lugn. Misstänkt lugn.


Fast det kan ju bero på nötkreaturen.