Kikade på Uppdrag Granskning nu ikväll. Det handlade om Backa. Området där Flufflyan är lokaliserad.

Klicka här för att se programmet på nätet

Jag går inte ut på kvällarna. Håller mig inne.

Jag vet att jag förmodligen inte är något primärmål. Jag har inte lyckats få något pris på mitt huvud direkt.
Men det behövs liksom inte för att känna sig otrygg.

De har pistoler, gevär, knivar och stenar. De ger sig på bussar med civila människor i och de råkar(?) skjuta in i lägenheter där oskyldiga befinner sig.
Och bara att folk som bor i området rapporterar att de sett maskerade gäng av människor med varsina skjutvapen kan ju ge vem som helst kalla kårar.

Hur lång tid tar det innan den första oskyldiga skadas?


Skottlossningar och våld till trots, efter att jag sett programmet är det faktiskt bara en enda sak som stör mig. Politikerna.

Ingela Ferneborg (M) och Tord Karlsson (S).

Främst Ingela Ferneborg.

Båda två säger ju rätt klumpiga saker. Saker som får en att förstå att dessa två inte alls tar situationen på allvar.

Dessa två politiker verkar inte tycka att det är något speciellt alls med det hela. För det är ju faktiskt inte bara i Backa det händer.
Skottlossningar och våld har vi ju på flera ställen i Göteborg.


Kära Ingela och Tord. Göteborg är Sveriges näst största stad.

Klart det händer en del skit.

Men när polisen tar det hela på så stort allvar och när Västtrafik under en period helt ställde in lokaltrafiken i området efter kl 22.00 för att det var för farligt att åka in i området kvällstid så kan ni väl ändå låtsas engagera er?


(För övrigt tror jag att det kan behövas något mer än bara en satsning på fritidsgårdar i området. Vissa av de som ställer till med det här är uppåt 30 år gamla. Då kanske det krävs lite mer än ett pingisbord och några tv-spel)


Men Ingela är och förblir den klumpigaste av de båda när hon hävdar att hon inte skulle känna sig det minsta lilla otrygg i Backa då hon är så trygg i sig själv. Och det är det det handlar om.

Folk som är oroliga då?
Folk som sett folk skjutas utanför fönstret, folk som sett misshandel, knivslagsmål, knarkhandel med mera? Folk som inte vågar bo kvar, utan säljer sina lägenheter med stor förlust bara för att komma härifrån?

Är de bara fessiga alltså?


Det finns ingenting att oroa sig för bara man, som Ingela Ferneborg, är trygg i sig själv?


Hur trygg i sig själv kan man bli när man bevittnar mordförsök och misshandel från fönstret i sin lägenhet?
Hur trygg i sig själv kan man bli när det helt plötsligt kommer en kula vinande in i lägenheten och man är millimeter från att bli träffad? Och när lokaltrafiken tar stora omvägar?

Det är inget vi inbillar oss, Ingela. Folk är med om det här på riktigt. Jag kan visa dig skotthålet på balkongen där kulan gick in. Det kommer finnas kvar ett tag.




Förlåt för ett tråkigt inlägg, hörni. Men jag blev bara så arg...

Funderade ett bra tag på om jag verkligen skulle posta det här. Det är ju inte särskilt fluffrelaterat.
Alls.
Och det skär sig ju lite mot den ton som brukar hållas här i bloggen. Dessutom vet jag inte om det är särskilt kul eller intressant för er att läsa. (om ni orkade läsa det överhuvudtaget)

Men nu är det postat, och jag lovar att nästa inlägg blir trevligare. :) Och helt gnällfritt.

Godnatt på er, fnuttisar.