Fluffkotten
Och tur var väl det.
På väg hem hittade jag, i slänten på väg från busshållsplatsen, världens ledsnaste lilla igelkott.
Den kom framkrypandes mot mig där jag stod och plockade gräs åt marsvinen, och så lade den sig på sidan alldeles bredvid mig. Och där blev den kvar.
Den såg rätt illa medtagen ut, så på väg upp till lägenheten ringde jag till Mommo (råttgammelmormor) och frågade lite.
Hon tyckte att jag skulle ringa till någon som kunde ta hand om den.
Sagt och gjort.
När jag kom ut till kotten igen låg den fortfarande kvar, så jag ringde till Blå Stjärnan.
Tänkte att deras djursjukhus ligger rätt nära, så att det skulle vara lätt att få dit kotten.
Men de får visst inte ta hand om igelkottar.
Så jag skickades vidare. Och vidare. Tills jag fick tag på Kottecentralen.
Tjejen där tyckte att det lät som att kotten behövde hjälp, och eftersom jag varken har bil eller körkort, och Kottecentralen ligger 1½ timmars bussfärd och en massa bussbyten bort, så tyckte hon att jag skulle ringa djurambulansen.
Så efter ett tag kom en tjej från djurambulansen och hämtade Fluffkotten.
I grevens tid.
Bara någon minut efter att kotten stoppats om i en varm bil och de hade kört iväg så började det ösregna så att det dånade. Åska och en släng av hagel kom det också. En kotte med matjord i fickorna.
Så nu är kotten i trygga händer på Kottecentralen.
Och förhoppningsvis är den nu lika glad som kotten på bilden:
(bild lånad från Kottecentralens hemsida)
Man kan visst ringa till Kottecentralen och höra efter hur det har gått för sin lilla kotte. Så jag ska nog ta och göra det någon dag. :)
Lovar att berätta för er också.
Tills dess får man väl bara passa på att önska "krya på dig" till Fluffkotten.
Vilken tur att kotten träffade på just dig. Tror inte att så många andra (förutom Edvin då) skulle ha brytt sig. Eller har jag fel... Visste inte att det fanns sådan service för kottar och ekorrar.
Krya på dig!
Det kan ju ha varit den sötaste lilla kotten jag någonsin sett tecknad! Jag dog sötdöden och grät nästan lite. Hoppas det går bra för den lilla vännen.
När jag var liten och bodde på Ulvön brukade vi om somrarna gå omkring med igelkottar som husdjur. Oj oj, som vi bar omkring på de små stackarna.
Det vare absolut dagens godaste gärning! Här klappar verkligen ett hjärta för alla, även ett nonfluffigt sådant, jag menar kanske inte så mjuk att gosa med. Och att det fanns en sådan förening, så fantastiskt.
Det är sådant här som ger hopp för det goda hos människan och man blir så glad och varm i hjärtat.
kram och krya på dig.
Älskade dotter <3
Du har alltid älskat djur och gjort ditt bästa för dom. Ibland har det varit svårt att skiljas från dom.
Tur att det finns så underbara osjälviska människor som du i denna värld. Jag är stolt över dig, men det vet du redan.
Ska hålla mina tummar för att det går bra med Kotten.
Sköt om er i Flufflyan, hälsa till mina barnbarn.
Å herre gud vad gulligt och jag kan inte annat än hålla med Lisa helt och hållet. Mwih :')
