Finlandssvenska och Michael Jackson

Hej! :)
 
Är allt bra med er läsare?
 
Här är allt bra. :) Fortfarande förkylda, men glada för det!
 
Edvin har tenta imorgon, så han har pluggat mest hela dagen, men han gick ut en stund på eftermiddagen för att jonglera och då hängde jag också på.
Då kom den igen:
 
Turkish airlines-luftballongen. :)
Jag tycker det är lika kul varje gång. Vadå lågbudgetflyg. ^^
 
Sen är jag nog den enda i Sverige som tycker att det är lika roligt varje gång också. Andra tycker kanske det är lite småkul första gången. Högst.
 
Och de som åker i ballongen har nog aldrig tyckt att det är kul. De undrar nog bara vad det är för miffo i fluffigt hår som står och fånler åt dem varje gång de flyger över Backa. ^^;
 
 
 
 
När jag skriver ett inlägg i bloggen så hör jag det jag skriver i huvudet samtidigt som jag skriver det.
Och hittills har jag hört hela det här inlägget på finlandssvenska.
 
Så har det varit i ett par dagar.
 
Ni förstår, jag och Edvin har börjat plöja oss igenom Mark Levengoods ljudböcker. Och efter sisådär en och en halv ljudbok har ens egen inre röst förvärvat en ganska trevlig, men klart påtaglig, brytning.
 
Min inre röst pratar ganska mycket om dagarna ("psykfall! psykfall!"), så självklart påverkar denna nytillkomna brytning hur man ser på omgivningen.
 
Nu när man går upp på morgnarna och tittar in i råttburen så är det det här man ser:
 
 
När man skvätt lite vatten i ansiktet och konsulterat Edvin så blir det dock tydligt att det är det här man har att göra med. Idag igen:
 
 
 
Men även om min vackert ritade Snorkfröken ser mest ut som en aubergine
så tror jag ni förstår poängen; den där finlandssvenskan tär på en i längden.
 
 
 
 
Från en sak till en annan så kan jag erkänna att mitt hopp om mänskligheten stärkts lite idag. :)
 
När Edvin var ute och jonglerade så kom ett gäng barn fram och kikade (som ni nog förstått vid det här laget bor det en del barn härikring. Och antingen åker de buss i reflexväst eller så dygnar de iklädda rollen som vrålapor utanför vårat fönster).
 
Plötsligt kom ett barn fram till mig. Han hade sett min tröja, så han undrade om jag gillade Michael Jackson.
Det sa jag att jag gjorde, och det gjorde han också.
Sen började han sjunga och dansa som Michael Jackson och när vi sedan gick därifrån fick jag en high-five av honom. :)
 
Fatta! Ett spiffigt barn! De finns alltså! :)
 
 
 
Och apropå det hade Michael fyllt år idag om han fortfarande levt...
 
Så har ni sett en extra Michael-imitatör på stan idag så vet ni varför.
Eller om ni ser en samma tid nästa år.
 
 
 
Nu kom Edvin ut ur duschen och meddelade att han ämnar gå och lägga sig nu för att orka upp till tentan imorgon.
Jag tar väl och följer exemplet.
 
Ni får sova så gott, alla läsare!
G'natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida eller blogg:

Kommentar:

bloglovin
Trackback


bloglovin
RSS 2.0