Ja, då har turen kommit till Golbat att få presentera sig här i bloggen!
Man kan nästan tro att vi går i åldersordning, från äldst till yngst när vi gör de här intervjuerna. :) Undrar just vem det blir nästa gång.

(Det blev ganska mycket bilder i det här inlägget, både nya och gamla. Ledsen om det tar lång tid att ladda, hörni!)



Hur som helst, mina damer och herrar, luta er tillbaka och ta del utav Golbats livshistoria!

Som ni tidigare sett grundas dessa porträtt på intervjuer.
Golbat verkar tyvärr vara sen till intervjun, så jag får börja skriva lite utan henne.



Den 26:e mars 2010 föddes en liten rosa pryl som senare skulle komma att bli Fluffgängets alldeles egna hopplösa romantiker och drömmare.
Hon skulle tillika bli en mycket vacker liten råtta, med päls som en schampooreklam och stora, mörka ögon som alla smälter för.

Det kunde man inte tro den där marsdagen för snart två år sedan.

Inte kunde man tro det ett bra tag efter den där marsdagen heller.


Ni förstår, när alla Golbats syskon hade fått sin päls var Golbat fortfarande naken.


Japp. Spritt språngande.

Som Naken-Janne, fast utan mössa. Och rosa var hon också.


Detta, samt det faktum att hon var mycket mindre än de andra råttorna, resulterade i att hon tidigt började kallas "Mongo".



Fast det visste ni nog redan. Jag vill minnas att Smulan sålde den storyn dyrt till pressen för ett år sen eller så...

(arkivbild)



När hon flyttade hem till oss byttes snabbt namnet "Mongo" ut mot det fagra, vackert klingande namnet "Golbat".
Och hon älskade sitt nya namn direkt!

...nåja. Idag kallas hon som bekant mest för det klart femininare namnet "Battson".





Men se där! När man talar om trollen. Nu anländer huvudpersonen för denna intervju! Kanon, då kan ju själva intervjun börja!


*****


Jag hämtar en kopp vegansk vispgrädde, Golbats absoluta favorit, och låter henne hämta andan lite.
"Har jag missat mycket?", flämtar hon.

Jag försäkrar henne om att det inte är någon fara. Att jag bara skrivit ned födelsedatum och lite sånt hittills. Inget som hon hade behövt svara på. Och absolut inga pinsamheter.



Jag börjar med att fråga henne hur det känns det här med att vara en så offentlig person. Mycket av det hon gör hamnar ju ändå i en blogg fri för vem som helst att läsa.

Hon svarar att det känns ganska okej ändå.

Lite jobbigt har det väl varit vissa gånger. De gånger då Smulan lagt ut pinsamheter om henne på facebook, och de gånger när jag bloggat om pinsamma saker.

Men efter nästan två år har hon kommit fram till att man inte ska gå och älta sådant.
Det är mycket enklare, och bra mycket mer tillfredsställande, att bara doppa den skyldiges tandborste i toaletten när sådant händer.

(VA?!?! /red. anmärkning)

Det blir en jobbig tystnad, under vilken Battson ser ut såhär:



För att bryta tystnaden bestämmer jag mig för att gå in på de lite mer personliga frågorna.

Och jag har en fråga som vi alla funderat över den senaste tiden;
Hur gick det egentligen med Musse Pigg?

Ni vet, den amerikanske skådespelaren med röda pingisshorts som tjänar grova summor pengar men som tyvärr har den dåliga smaken att redan ha flickvän.
Golbat har ju varit störtförälskad i honom ända sedan hon var mycket ung.

Jag hade verkligen väntat mig att leendet nu skulle avta lite och ge plats för ett annat ansiktsuttryck. Vilket som helst egentligen. Men:


Lite mystiskt säger hon att vi snart får se. Och jag känner att jag efter intervjun kanske borde ringa Musses manager.
Ni vet, bara kolla så allt är okej..



En tråkig, men viktig del utav Golbats liv är ju också olyckan.
Ni nya läsare känner kanske inte till den.

Den 23/6 2011 ramlade Golbat från en hög plats i buren och landade konstigt. Efter det var hon förlamad från midjan och nedåt.
Det var jättejobbigt för både oss och Golbat. Ja, till och med Smulan verkade väldigt nedstämd över det.

Men allt gick bättre än vi hade vågat tro, och nu har Golbat fått tillbaka både känsel och rörelseförmåga, men har fortfarande inte lyckats bygga upp musklerna riktigt som de var. Så hon använder fortfarande inte bakbenen så mycket, men hon tar sig fram ändå.

Lika pigg och glad som alltid. :) Alltid lika positiv.




Golbat har alltid varit lite utav en drömmare, och en romantiker.

Lite såndär "lägga blommor under kudden och drömma om sin stora kärlek"-romantiker.


Vilket Smulan aldrig tröttnar på att jävlas med henne för.

Som den där gången då Golbat fick för sig att den första killen man såg på alla hjärtans dag var den man skulle få spendera resten av sitt liv med:



Utöver dessa romantiska tendenser, men kanske kopplat till dem, så har Golbat länge varit en utav de största pussgurkor jag någonsin mött.



Fast det har faktiskt avtagit på senare tid. Vi vet inte varför.

Kanske har hon vuxit ifrån det. Jag vet inte.

När jag frågar Golbat hävdar hon att hon slutat pussas för att vi helt enkelt fått horribla andedräkter på sistone...
Men vi vet ju alla att det inte stämmer. ^^


-------------------------------------------------------
Här smet Edvin in med en kommentar om att han vill att jag klart och tydligt skriver ut att han aldrig skulle pussa en råtta. För det är skitäckligt.

Golbat hälsar att Edvin ska ha det så trevligt när han borstar sina tänder ikväll.

---------------------------------------------------------


I övrigt är Golbat en väldigt snäll och fridfull liten råtta.

Kanske lite för snäll.

Ofta lyckas hennes tvillingsyster Smulan jäklas med henne, och inte sällan är det vi som får rädda henne.

Som med RaTATTOOuille, Smulans tatueringsstudio. Eller solariet. Eller Shrek-DVDn. Eller...
ja, det är bara att kolla bland gamla inlägg, listan kan göras lång.


Även utanför bloggen är det lite så. När det hörs bittra småpip ifrån buren, ja då kan du lita på att det är Smulan som lägger stinkiga fötter i ansiktet på Golbat igen.


Vi avslutar intervjun med en bild som, även om den ligger lite fel säsongsmässigt, tydligt illustrerar de fagra fysiska attribut nämnda tidigt i artikeln. (Golbat tvingade mig att ha med den. Ifall Musse Pigg skulle läsa bloggen.)

Ja, inte det där med rosa och naken, alltså. Utan det andra. Blank päls och stora mörka ögon.

Jamen när man tänker på det är det lite "den fula ankungen" över det hela.

Hon växte ju upp och blev rätt stilig ändå, den där Mongo. :)