Eftersom jag är supertråkig så tyckte jag att det där var skitcoolt.

 

Vi hade en hel kurs om sånt där förut, med Magnus som lärare. Han som försvann...

 

Fenomenet kallas fotoperiodism. Växter känner av hur långa dagarna är. Eller, egentligen är det nätternas längd de känner av.

Faktum är att om du går in till en växt mitt i natten och lyser på den en kort stund med en ficklampa så kommer växten att tolka det som att natten i själva verket var två kortare nätter. Den tror att den där korta stunden du lös på den med ficklampan var en hel dag, trots att det var så kort.

 

Detta kan man utnyttja för att fucka upp för växter som krysantemum, till exempel.

Krysantemum är en "kort-dags-växt". Det betyder att den blommar när nätterna blir långa och dagarna blir korta, dvs. på hösten.

Men i blomindustrin har man ibland intresse av att få den att blomma på våren, t.ex. inför mors dag och så. Så vad man gör då är att man lyser på den lite varje natt (det brukar räcka med ett par sekunder), tills mors dag börjar närma sig. När man slutar med det så att nätterna blir längre igen så blommar den.

 

Så det där trädet vid gatulampan tror helt enkelt att dagarna är längre vid grenen med gatulampan. Det är alltså mer höst på resten av trädet än vad det är just där.

Kan ju vara en tröst för oss som hatar hösten, hösten är inte lika långt gången överallt. :)

Om vi bara håller oss där under gatulampan så kan vi stå där och inbilla oss att det inte är såå illa än. Precis som trädet. :)

 

 

 

Ni bara: "Men Fluffgänget-Sandra, jag kom ju hit för att läsa om nåt kul, inte om växter! Växter är skittråkigt!"

 

 

Lugnt, kära läsare! Det fixar vi!