Idag tänkte jag att jag skulle dela med mig av en upptäckt jag gjorde när jag studerade etologi i marsvinsburen vid frukostdags.

Och eftersom det handlade om just frukost tänker jag ta mig friheten att kalla det ätologi. ^^
För att jag får. För att jag bor i Göteborg. Och för att Edvin gärna ville det.


Såhär va...


Marsvinen gillar torrfoder. Torrfodret huserar i en liten matskål som de måste dela på.

Och varje morgon blir det då...



Men efter mycket gnabb och en hel del gnäll har de kommit på ett system som funkar.


Snöff sätter helt enkelt tassen på matskålen och välter ur lite mat:


Denna mat äter sedan Snöff i godan ro medan Pär äter det som blir kvar i matskålen.



Problemet nu är bara att just idag hade vi inte så mycket torrfoder kvar.
Och marsvin har sjuuukt stora nösser (en nos, flera nösser).


Så när Pär grävt runt ett tag, så når han inte längre maten eftersom innehållet kommer att ha organiserat sig såhär:

Och Pärs nos når liksom inte ut i kanterna på skålen.

Men Pär är fiffig.

Pär vet att Snöff är väldigt benägen att vakta sitt käk.

Snöff tycker att det är ok att Pär äter ur matskålen, men om Pär ens tittar på Snöffs mat som ligger på marken blir Snöff rätt sur.

Så vad Pär gör när maten inte går att få tag i är helt enkelt att han sträcker sig förbi matskålen och, Gud förbjude, tittar på Snöffs mat!


Snöff blir då sur, skriker åt Pär och slår näven i matskålen så den nästan vickar (jo, faktiskt. ^^).

Och då sprids ju maten i matskålen ut på botten! Pär ser mycket nöjd ut och så det är fritt fram för Pär och hans stora nos att äta igen.

Och när all mat åkt åt sidan igen så är det bara att upprepa samma procedur igen.
Funkar varje gång.



Är detta normalt marsvinsbeteende?



Jag måste ju säga att även fast Pär och Snöff kivas en hel del så... Vad de än är förnåt de har ihop så funkar det ju faktiskt.

Fast man kunde ju önska att de någon gång slutar helt med gruffandet förstås. ^^;