Nu äntligen, några dagar försenat, kommer det utlovade porträttet av ännu en liten Fluffgänget-gnagarkändis.

Den här gången har bollen hamnat hooooos:


Smulan! El Mulipuffo! Smulipuff! Murpilurp! Blargiflarg!

Ja, namnen är lika många som de opassande kommentarer som den här bruden slänger ur sig.

Med ett förflutet som smaklös telefonförsäljare och Nordisk mästare i poänglösa "din mamma-skämt" är Smulan kanske Fluffgängets allra mest provocerande medlem. När man intervjuar Smulan får man vara på sin vakt.

Men vem är hon egentligen, den där Smulan?





Smulan, och en herrans massa tvillingsyskon (däribland Golbat), föddes i Göteborg den 26:e mars 2010.

När jag frågar Smulan om händelsen säger hon att hon tydligt minns att hon var fränast redan då (här vill Golbat absolut komma med en kommentar, men intervjun går vidare).

Första gången jag och Edvin träffade Smulan och Golbat var på ett födelsedagskalas för Smulans mammas mattes syster. Även känd som Edvins dåvarande klasskompis.

Vi hade inte alls tänkt skaffa råttor egentligen. Men efter den dagen var vi fast.




Bland det första Smulan gjorde efter att hon flyttat till oss i Flufflyan var att tugga sönder min tröja. Hon lovade att hon skulle laga den, men mig veterligen finns hålet fortfarande där.

Smulans kommentar till detta idag är att hon "är väl ingen nedrans askungenråtta heller". Jag får nog ta och laga den där själv.


Smulan var mycket mörkare som liten också. Sen har hon bleknat med tiden, och nu är hon nästan helt vit.

I bloggen har hon dock stannat som lite mitt emellan. Lagom är bäst, resonerar hon.

På frågan om det kanske är så att hon börjat bli gråhårig (fast vithårig, liksom. Hon var ju grå från början) stoppar hon upp en bit morot i näsan på mig. Och så var det slutpratat om det.




Men visst märks det att hon inte är en vild tonåring längre.

De allra vildaste brottningsmatcherna har bytts ut mot ett visst mått av stillsamt livsnjuteri. Som ung kunde hon inte sitta still många sekunder.
Hon klättrade alltså bokstavligt talat på väggarna...


Men nuförtiden uppskattar hon även saker som mys i soffan och nackmassage (videobevis - mys fångat på film). ^^




Apropå soffmys så var jag tvungen att fråga Smulan vilket som är hennes favoritställe i hela världen.

Jag fick förtydliga med att hon inte fick välja "inlåst på lägenhetens enda toalett en stressig måndagmorgon när folk har bråttom till skolan".




Då valde hon "bakom soffkudden". Som väntat.

Smulan är aldrig så lycklig som när hon är bakom soffkudden (eller ja, det skulle vara när hon får låsa in sig på toaletten en måndagmorgon då).

Lite udda och lite farligt.

Kommer ni nånsin på besök till Flufflyan, lokalisera Smulan innan ni lutar er bakåt i soffan.




Smulan hade en annan favoritplats också.
Hon tyckte om att sova på den vågräta stegen högst upp i buren. Tills hon såg den här bilden.


Hon tycker fortfarande väldigt mycket om att sova där, men nu plockar hon ur batteriet ur min kamera först... ^^;

Under intervjun visar jag henne bilden, men när jag frågar henne hur den händelsen har format henne som person tar hon det som en dålig vits och jag får en andra morot upptryckt i näsan.

Vi går vidare.

(För att offentligt sluta fred med Smulan så vill jag påpeka att jag tycker Smulan har en jättefin form. Som ett päron, liksom. Ett ganska hårigt päron.)






Smulan kan nog överlag sägas vara en ganska bestämd råtta, med mycket attityd. Inte bara i bloggen, utan även privat.

Hon säger ifrån om något inte är okej.

Hon puttar bort dig om du sitter i vägen i soffan.

Och hon är en sån råtta som utan problem kan övertala dig till att ta upp henne och leka med henne även när du har skitbråttom.
Hon brukar se till att få som hon vill. :)

Hennes personlighet skiljer sig ganska mycket från hennes betydligt ödmjukare syster. De må vara tvillingsystrar, men de har väldigt olika personligheter. ^^




Till sist tog jag upp frågan som vi alla undrat: Hur gick det egentligen med Timon?


Ni vet, den där afrikanske skådespelaren som Smulan var så förälskad i.

Smulan stelnar till lite när jag frågar, men hämtar sig snabbt och hävdar att hon vuxit ifrån det där nu.
"En fjantig tonårsförälskelse", slänger hon ur sig och blir plötsligt sjukligt intresserad utav en tandpetare som ligger på bordet.

Ja, jag vet inte jag.

Postern hänger kvar ovanför hennes säng, och när jag städade under hennes säng hittade jag några små brev med en herrans massa frimärken på.
Poststämplade i Tanzania. Och med en svag doft av rakvatten.