...eller, ja... Faktum är att svampyren inte har särskilt mycket att bekänna.

Den är en svamp.

Och en vampyr.

Tragiskt litet djur som livnär sig på bärplockare och Gunde Svan.

Finns inte så mycket mer att säga om den.

Så vi tar min bekännelse istället:


-----------------------------------------------------


Bloggen, jag har en bekännelse.

Jag är beroende.

Tv-spelsberoende.

Det var längesen det kom till uttryck sist, men nu är det här igen.



Wii:t går varmt här hemma. Jag vet inte hur länge jag spelat idag.

Nån sadist har givetvis lagt in en lättillgänglig funktion i Wii:t där man snabbt kan se exakt hur länge man spelat... Men jag tänker INTE öppna och titta. ^^;



Imorgon ska det bli andra bullar, intalar jag mig själv.
Imorgon ska jag städa, diska, tvätta, handla, laga ordentlig mat, gå en lång promenad, knapra morötter, rädda världen, ja allt det där som samvetet gnatar om.

Men jag vet ju att jag kommer spendera otaliga timmar på att leta spöken i The Sims 3, meja ner zombier i Resident Evil och finslipa dansstegen i Michael Jackson the Experience... ^^;

Det kanske bara är att acceptera?

På tisdag börjar ju skolan och allvaret igen. Då tvingas liksom spelandet ner till en vettig nivå av sig själv.
Kanske är det ok att ta helt ledigt från verkligheten fram tills dess?




Dessutom vill jag tro att flitigt spelande inte är enbart utav ondo.

Det måste ju finnas fördelar! :)

Var det inte nån undersökning de gjorde där de visade att ungdomar som spelar mycket dataspel har bättre reaktionsförmåga än andra?
Och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte har en begynnande träningsvärk efter ett febrilt dansande till Michael Jacksons koreografier.


Men... så finns det ju nackdelar med att vara helt uppslukad i tv-spel också...




Är fortfarande kluven över hur jag ska göra angående förra inlägget förresten. Det står ju 1-1.

Mommo, jag tycker min Mii är söt! :D

Lite som en psykotisk räka på koffein. ^^